- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / VI. Bandet /
223

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IDKABSH QQH OJKtIlL*If.

m

sig å väg; røan, den Pg» maqnrøi fianq han p|l blodsmak framför
Walin. När Wali’n såg kammarsvennen qch tøtøde igen bonqm, steg
han ned af sin häst, och kammarsvennep ^ade till honom.- hvem Sr denna
unga man, och hvad brqft har han begått? W«li’n. meddelade honom
förhållandet, och kaamarsvennen, sqni icke visste, att det var sultanens son,
sade: aannwügrø, denna unga mana anlete är icke en mördares. Nu
tillsade han Wali’n att lossa hans band; detta skedde, och han sade
vidare.- fören honom inför mig I Han fördes fram i men al( hans älsklighet
hade försvunnit från honom till följd af de lidanden och qval, som han
utstått. Derföre sade kammarsvennen till honom: meddela mig hvad som
vederfarits dig, unge man, och säg mig, hvarföre denna mördade qvinna
blifvit fiinnen hos dig! Men när lbrahim betraktade kammarsvennen, künde
han igen honom och sädet ve dig! Känner du mig icke? Är icke jftg
lbrahim, dia herres son? Sannolikt är du kommen för att söka mig-
v-Då fästade kammarsvennen uppmärksamt sina blickar på honom och kände
honom igen samt kastade sig till hans fötter. När Wali’n såg hvad
kammarsvennen företog sig, bleknade han, och hans aasigtqs hy förändrades.
Kammarsvennen sade till honom: ve dig, du förtryckare! Var det din
afsigt, att låta döda sonen af mhi herre, El-Khasib, fursten öfver Egypten?
Walfri kysste kammarsvennens klädasfåll och sade till honoms o min
herre, huruledes kunde jag veta, hvem han var? Sannerligen, vi sågq
honom i detta tillstånd, och vi sågo de» mördade qvinnan bredvid honom.
— Men han ’svarades ve dig! Sannefkgen, du är icke> lämplig till att
handhafva en Wali’s befattning. Detta är en ung man, femton år
gammal, och han har aldrig tagit lifvet ens af en sparf. Huru skulle han då
kunna mörda en menniska? Hvi förunnade du honom icke något uppskof,
och hvi sporde du icke honom till om hans förhållanden? — Derpå sade
kammarsvennen och Wali’n till knektarne: söken rätt på mördaren!
Tje-narne gingo för andra gången in i badet och funno mördaren, hvilken de
grepo och förde fram inför Wali’n, soin med honom begaf sig till
khali-fens palats och underrättade khalifen om allt det, som hade tilldragit sig.

Khalifen befallde, att jungfruns mördare skulle straffas till lifvet, och
att sonen af El-Khasib skulle ställas inför honom. När lbrahim trädde
fram, log Harun emot honom och sade: berätta mig dina händelser och
det, som tilldragit sig med dig! lbrahim berättade allt, från begynnelsen
till slutet; och det väckte Haruns förundran. Han kallade på Mesrur,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:22:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/6/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free