Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
BERÅTT ELSEN OM MAARUF.
hvilken han likaledes gal’ en handfull guld; hon gick bort, under det hon
bad för hans välgång, och omtalade hans välgörenhet för de andra fattiga.
Då kommo dessa fram till honom, den ena etter den andra, och till hvar
och en, som kom, skänkte han en handfull guld, tilldess han hade gifvit
bort de tusen guldstyckena, då han slog sina händer tillhopa och sade:
Gud är vår tillflykt och stor är den beskyddaren! Då sade köpmannens
Shah Bandar till honom: hvad felas dig, o köpman Maaruf? Han
svarade: det tyckes mig, som skulle största delen af folket i denna stad
vara fattig och behöfvande; men hade jag vetat, att det förhållit sig pà
det s&ttet, så skulle jag i mina sadelpåsar hafva tagit med mig en stor
summa penningar och utdelat dem i almosor åt de fattiga. Jag befarar,
att min frånvaro från mitt land kan bli långvarig, och det är bos mig en
sed att aldrig visa bort någon tiggare; nu har jag dock icke mera guW
på mig, och om en fattig kommer till mig, hvad skall jag då säga
honom?— Han svarade: säg: Gud lyelpe dig! — Men Maaruf återtog:
detta är icke min vana, och nu har jag blifvit bedröfvad for denna sat
Jag önskade, att jag hade ytterligare tusen guldstycken, på det jag kunde
gifva dem bort i almosor, tilldess mina varor komma! — Sade Shah
Bandagen: det skall icke saknas! — Och han sände bort en af sina
tjenare, som hemtade tusen guldstycken och lemnade dem åt Maaruf. Deiint
gaf deraf åt alla fattiga, som han mötte, ända tilldess kallelsen ljöd till
middagsbönen; nu gingo de in i moskéen och förrättade middagsbünen;
men det, som han hade qvar af de tusen guldstyckena, strödde han öfver
de troendes hufvuden. Derigenom blef folkets uppmärksamhet dragen til
honom, och de uppsände böner för honom; men köpmännen förvånades
öfver hans ädelmod och frikostighet. Han vände sig nu till en annan
köpman, lånade af honom tusen guldstycken och utdelade dem; och
köpmannen Ali såg allt hvad han tog sig fore, inen vågade ingenting
säga-På detta sätt fortfor Maaruf, tilldess kallelsen hördes till
eftermiddagsbönen, då han trädde in i moskéen och bad samt delade ut hvad han
hade qvar. Inan bazarens portar stängdes, hade han lånat femtusen
guldstycken och utdelat dem; men till hvar och en, af hvilken ban lånade
någonting, sade han: vänta, tilldess mina varor anlända, så skall du la
guld, om du önskar det, eller ock tyger, i fall du hellre vill hafva
sådana, ty deraf hnr jag i mängd. — På aftonen bjöd köpmannen Ali honom
till sig och tillika med honom alla köpmännen. Han gaf honom plats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
