- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / VI. Bandet /
237

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bkràitei.skn om maaruf.

237

vid gemakets öfra anda, och Maaruf talade icke om annat än dyrbara
tyger och ädelstenar; men så ofta de uämde någonting för honom, sade
han: sådant har jag i mängd. Följande dagen begaf han sig åter till
bazaren, fortfor att göra sig bekant med köpmännen, låna penningar af
dem och utdela dem åt de fattiga.

På detta sätt fortfor han under en tid af tjugo dagar, då han af
köpmännen upplånat sextiotusen guldstycken, utan att några varor
kommit honom till handa eller pesten tagit honom sjelf. Nu började
köpmännen knota öfver sina penningar och säga: köpmannen Maarufs varor
hafva icke anländt; men huru länge skall han taga folks penningar och
dela ut dem åt de fattiga? Och en af detn sade: det är min mening, att
vi om denna sak böra tala med hans landsman, köpmannen Ali.
Följaktligen begåfvo de sig till denne och sade till honom: o köpman Ali,
küpmannen Maarufs varor hafva icke anländt! Han svarade: hafven
tålamod; nu måste de inan kort vara här! Men derefter hade han ett enskildt
samtal med Maaruf och sade till denne: o Maaruf, hvad skall detta
betyda? Sade jag till dig: rosta brödet — eller bränn det upp?
Sannerligen, köpmännen vilja hafva tillbaka sina penningar, och de hafva
underrättat mig, att de af dig hafva att fordra sextiotusen guldstycken, hvilka
du lånat och utdelat åt de fattiga. Men huru vill du betala denna din
skuld, när du hvarken säljer eller köper? — Han svarade: hvad betyder
väl detta, och hvad äro sextiotusen guldstycken? När varorna komma,
skall jag gifva dem tyger, oin de vilja hafva sådana, eller också guld
och silfver, efter deras eget behag. — Då utbrast köpmannen Ali: Gud
ir den störste! Har du några varor? — 1 mängd! — svarade Maaruf.—
Sade Ali: Allah och hans helgon vedergälle dig din skamlöshet! Lärde
jag dig säga detta, att du skulle använda det mot mig? Men nu skall
jag låta alla veta, hvem du är. — Maaruf återtog: gack och prata icke!
Är jag en fattig man? Sannerligen, mina varor bestå af allehanda ting,
och så fort de anlända, skola mina fordringsegare få sina fordringar
dubbelt ersatta. Dermed har det ingen nöd. — Men nu blef köpmannen Ali
vred och sade till honom: du oförskämde, jag skall säkerligen afslöja
dig. Huru kan du så ljuga for mig utan att blygas? — Maaruf
svarade: hvad du har i din magt, det må du göra; men de skola vänta,
tilldess mina varor komma; då skola de få sin egendom, derutöfver och
icke derunder. — Dermed lemnade Ali honom och gick, meu sade vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:22:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/6/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free