Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
berättelsen om maaruf. 243
ste, den Störste! DS sade bruden till honom: o min herre, Allah bevare
dig! Hvad är det, som smärtar dig, att du är så sorgefull? — Han
svarade: huru kan jag annorlunda vara än sorgefull, då din fader har
be-dröfvat mig och gjort mig en gerning, lik den, då man bränner sädeu
på rot? Hon sade: hvad har min fader gjort dig emot? Säg mig det! —
Svarade han: din fader har infört mig till dig, inan mina varor kommo;
men jag önskade minst hundrade ädelstenar att utdela bland dina
slafvinnor, åt hvarje en ädelsten, på det hon måtte hafva sin fröjd deråt och
säga: min herre gaf mig en ädelsten den natt, då han infördes till
min fru; sådant skulle hafva varit en betygelse af aktning för din höga
börd, och derigenom skulle din ära hafva blifvit upphöjd, ty tör mig är
det icke svårt att slösa med ädelstenar, emedan jag eger sådana i mängd.
— Men hon sade till honom: var icke bedröfvad deröfver och gör dig
ingen sorg för den sakens skull! Hvad mig sjelf vidkommer, så behöfver
du af mig icke befara något tadel, ty jag skall hafva tålamod med dig,
tilldess varorna anlända; och hvad slafvinnorna beträffar, så behöfver du
alldeles icke tänka på dem. Dermed lät han lugna sig. Men fö|jande
morgonen gick han i badet, iklädde sig en konungsligt praktfull drägt och
begaf sig ifrån badet till konungens rådkammare; men alla, som der inne
voro, stodo vid hans ankomst upp honom till möte, mottogo honom med
aktning och vördnad, lyckönskade honom och välsignade honom. Han
satte sig ned vid konungens sida och sade: hvar är skattmästaren? De
svarade: si, han står här inför dig! Och han sade: skaffa hit
heders-klädningarna och bekläd dermed alla vezirerna och emirerna samt alla
dem, som ämbeten innehafva! Och skattmästaren kom med det, som han
begärt, och Maaruf satt, gifvande skänker åt alla, som kommo inför
honom och utdelande hedersdrägter åt hvar man efter hans rang.
Så fortgick det uti tjugo dagars tid; men ännu syntes icke några
varor, som tillhörde honom, och icke heller någonting annat.
Skattkammaren anlitades af honom till det yttersta, så att skattmästaren i Maarufs
frånvaro begaf sig till konungen, då denne satt ensam med veziren,
kysste golfvet inför honom och sade.- o tidens konung, jag vill meddela
dig en sak, ty måhända skulle du tadla mig, så framt jag underläte att
gifva dig underrättelse derom. Vet, att din skattkammare Sr i det
närmaste tom; det finnes der inga ponningar qvar, mer än helt litet, och
efter tio dagars förlopp skall den vara alldeles tömd. — Då sade konun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
