Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERÄTTELSEN OM MAARUF.
259
huru förhåller det sig med eder? Dé svarade: o tidens konung,
stalldrängarne skötte hästarna och lade foder för dem samt för mulorna, som
hade burit köpmannavarorna; men när vi stodo upp på morgonen, funno
vi, att mamlukerna hade stulit hästarna och mulorna; vi letade i stallen,
men fiinno hvarken hästar eller mulor, och vi gingo in der mamlukerna
legat, men sågo ingen af dem, och vi kunna icke begripa, på hvad sätt de
kommit på flykten, öfver allt detta förundrade sig konungen högeligen,
ty han inbillade sig, att andarne voro hästar och mulor och mamluker
samt visste icke, att de voro andar och ringens tjenare. Och han sade
till dem: j förbannade! Huru kunde ettusende lastdjur, femhundrade
mamluker och tjenare dessutom fly undan, utan att ni skullen märka dem? —
De svarade: vi veta icke, huru det gick till, att de flydde. Men han
fortfor: gån bort och vänten, tilldess er herre kommer ifrån harem;
med-delen honom då dessa tidender! De aflägsnade sig ifrån konungen och
satte sig förfärade öfver hvad som händt; och medan de så suto, si! då
kom Maaruf ifrån harem, såg dem vara bedröfvade och sade till dem:
hvad har händt? Och de läto honom veta, hvad som hade tilldragit sig.
Men han svarade dem: hvad är då deras värde, att j ären så bedröfvade
för deras skull? Gån eder väg! —- Dermed satte han sig ned och log.
samt syntes hvarken vred eller bedröfvad öfver den händelsen. Men
konungen vände sig till veziren och sade till honom: hvad skall man tro
om denna man, för hvilken egodelar icke hafva något värde? Det måste
finnas någon särskild orsak till allt detta. — Derefter samtalade de med
hvarandra en stund, tilldess konungen sade: o min svärson, det är min
önskan att begifva mig med dig och veziren till en trädgård att förlusta
oss der. Hvad säger du derom? — Han svarade: gerna!
Dermed begåfvo de sig åstad och kommo till en trädgård, som bar
två slag af hvarje frukt; dess bäckar sorlade, dess träd voro höga,
och dess foglar sjöngo. Der inträdde de i ett lusthus, som kunde
förjaga all sorg ur hjertat, och suto der samtalande; veziren berättade
sällsamma sagor, blandade med roliga qvickheter och muntrande infallen, och
Maaruf lyssnade till hvad som sades, tilldess middagsmåltiden dukades
fram. Bordet och vinkrusen gjordes redo; sedan de spisat och tvåttsina
hfinder, fyllde veziren bägaren och lemnade den åt konungen, som drack
hvarefter veziren fyllde en ny bägare och sade till Maaruf: mottag en
pokal af den dryck, af vördnad för hvilken förståndet böjer sin nacke! Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
