Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
■ERÅTTEUBN OM MAARUF.
sade Maaruf: hvad Sr detta, o vezir? Veziren svarade: det 8r den gamla
mön, den i sitt fadernehem länge insperrade jungfrun; det meddelar glädje
at hjertat, och derom säger skalden:
De stolta, främmande otrognas fetter gingo rundt om och trampade på henne;
hon har utkraft hSmnd för sig sjelf på Arabernas hufvuden.
En af de otrognas döttrar trader har fram; hon liknar fullmånen i mörkret, ock
hennes ögon åro den svåraste frestelsen.
Och bland andra stycken uppläste han äfven följande:
Jag förundrar mig öfver dem, som pressat det, huru de hafva dött och I en ut
lifsens ratten qvar åt oss.
samt följande:
Vid Allah, det finnes ingen guldmakar-konst mer än denna; allt ar falskt, ton
säges om de öfriga sätten.
Gjut en karat vin på en centner sorg, och denna skall genast (ömndlas tiD
glädje!
Sålunda gjorde han honom nyfiken att smaka på vinet, beskref för
honom dess egenskaper, under det han sjelf smuttade derpå, och upplåste
för honom allt hvad han påminde sig af verser och roande berättelser
derom, tilldess han förmådde Maaruf att nänna sina läppar till bägaren
och med begärlighet läppja på drycken. Veziren fortfor att slå i åt
honom, och han drack, njöt och var glad, tilldess ban förlorade sin sans
och icke kunde urskilja hvad han gjorde orätt från hvad han gjorde rätt.
När veziren såg, att han blifvit berusad till ytterlighet och svårligen kunde
bli det mer än han var, sade han till honom: o köpman Maaruf, mig
undrar, huruledes du kommit i besittning af dessa ädelstenar, hvilkas make
icke finnes i de Persiska konungarnas ego; och aldrig i vår lefnad haJVa
vi sett en köpman, som varit så rik som du, icke heller så ädelmodig
som du, ty dina gerningar äro konungars gerningar; men de äro icke en
köpmans. Jag besvär dig vid Allah, att du måtte upplysa mig härom,
på det jag måtte bli bekant med din rätta heder och värdighet. — På
detta sätt tilltalade han honom, och smickrade han honom, medan Maaruf
var fullkomligt i saknad af sitt förstånds bruk. — Till slut sade Maaruf
till honom: jag är ingen köpman, och icke heller är jag någon konung—
och slutade icke, förrän han berättat honom alltsammans. Då sade ve-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
