Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
bli vittne. Befall, att man bär hit ett kar med vatten! — Detta skedde, och sbeiken
uppmanade konungen att låta alldeles afkläda sig och behålla blott en duk kring sina
länder; når detta skett, sade Schahabcddin: Ilerrr, doppa nu ditt hufvud i vattnet ocb
drag det genast tillbaka igen!
Konungen doppade sitt hufvud ned i vattnet, och i samma ögonblick befann ha»
sig vid foten af ett berg, icke långt ifrån hafsstranden. Detta oerhörda underverk
Täckte hans förvåning mer ån allt del föregående. Han utbrast i förbannelser mol
sheiken, som med sin trolldom så skändligt bedragit honom, ocb lofvade alt hämnas,
så framt han någonsin mer skulle komma tillbaka till Egypten. Snart fann han
likväl, att hans förbannelser icke gagnade till någonting, rattade ett modigt beslut ocb
gick fram till några vedhuggare, som arbetade i skogen strax invid, men beslöt all
för dem icke upptäcka hvem han egentligen var. På deras fråga, hvem han vore.
svarade han sig vara en skeppsbruten man ocb begärde af dem någonting, hvarmed
ban skulle kunna skyla sig. Sjelfva faltiga, blefvo männerna rörda af hans olycka,
skänkte honom, den ena en gammal klädning, den andra ett par gamla skor, och
ledsagade honom till släden, som låg på andra sidan berget. När de kommit dit,
öfverlemnade de honom åt Guds försyn och gingo enhvar tillhaka till sitt.
Bedröfvad vandrade sultanen kring stadens gator, utan alt veta hvad han skulle
taga sig till, och derjemte uttröttad, men okunnig om hvar han skulle få luta litt
hufvud. Slutligen stadnade ban utanför en smedja, hvars egare, som såg bans trötthet,
bad honom träda in och hvila sig. På smedens frågor gaf sultanen samma svar, som
ban förut gifvit vedhuggarne, och berättade, huru välvilliga dessa visat sig mot
bo-nom. — Det gläder mig, alt du blifvit räddad, — svarade smeden. — Öfver förlusten
af din egendom får du trösta dig; du blir må hända icke olycklig i denna stad, hvars
seder ocb bruk äro fördelaktiga för de främlingar, som önska sätta sig ned här. Lyd nu
del råd, som jag gifver digl Gack genast till qvinnornas bad, sätt dig der utanför
dörren och fråga bvarje qvinna, som träder ut, om hon bar någon man. Den, som
svarar nej på denna fråga, skall bli din hustru; sådan är seden i detta land.
Sultanen följde rådet, gick till badet och satte sig ned utanför dörren. Han bådo
icke suttit der länge, förrän ban såg en förtjusande skön qvinna komma ut. Glad i
hoppet, alt den älskvärda varelsen skulle vara ogift, frågade han henne, om bon bade
någon man, och Belt ett nedslående ja till svar. Hon aflägsnade sig, ocb efter benne
kom en ohyggligt ful gammal gumma. Så väl denna som ett par andra lika fula voro
till hans stora glädje redan gifta, och efter dem framträdde ett fruntimmer, ännu
skönare än det, som bau först blifvit varse. Han närmade sig till henne och frågade
ödmjukt: älskvärdaste af ditt kön, har du redan någon man? — Hon svarade »nej».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
