Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
kastade han ned i brunnen, och genast föll vattnet i denna samt försvann si, att icke
ett spår längre syntes derefter. Nu stego de bägge ned i brunnen, till hvars botten
en trappa ledde. De funno der nere en dörr af röd koppar, försedd med ett stort
lås af stål. Brahminen skref några ord, vidrörde med dem låset, och genast sprang
detta upp. De trädde in i ett hvalf, der de sågo en svart Neger, som stod upprätt
och stödde handen mot en hvit marmorsten. — Om vi träda närmare, — sade
Hasan, — så skall ban kasta stenen på oss. — När Negern såg, att de nalkades, lyfte han
ganska rigtigt upp stenen, likasom för att kasta den på dem; men Padmanaba yttrade
i hast några ord och blåste på Negern, som genast föll baklänges ned till jorden.
De fortsatte sin vandring genom hvalfvet och trädde in på en gård, midt på
hvilken en döme af kristall höjde sig; men ingången till densamma bevakades af tvänne
eldsprutande drakar. Hasan förfärades och vågade icke gå längre; men med några
hemlighetsfulla ord förmådde Brahminen drakarna att gömma sig undan, och nu
öppnade sig dömens dörrar af sig sjelfva. De vandrande trädde in, och Hasan blef till
sin stora öfverraskning varse en annan gård med åter en döme, uppförd helt och
hållet af rubiner; på dess spets satt en stor rubin, som höll sex fot tvärtigenom och
sken som en sol i denna underjordiska verld.
Ingången till denna döme bevakades icke af några vidunder; utanför densamma
stodo sex bildstoder, hvardera buggen i en ädelsten, och föreställande sex sköna
jungfrur, som slogo på tamburiner. Dörren bestod af en enda smaragd; den stod
öppen, och man hade derigenom fri utsigt åt dömens praktfulla inre. Sedan de en stund
beskådat dömen på yttre sidan, trädde de in uti sälen, hvars golf var af guld och
taket af porphyr, öfversålladt med perlor. Slutligen förde den vise Brahminen Hasan in
) ett stort fyrkantigt gemak, i hvars ena hörn ban såg en stor hög guld, i det andra
en hög med rubiner af sällsynt skönhet, i det tredje en urna af silfver och i det
fjerde en liten bög svart jord.
Midt uti gemaket höjde sig en praktfull thron, och på densamma stod en
likkista af silfver; uti kistan hvilade en furste, hvars hufvud pryddes af en stor, med
perlor besatt gyllene krona. Framtill på kistan syntes en guldplåt, på hvilken man i
hieroglyph-skrirt, sådan den brukades af de fordna Egyptiska presterna, kunde läsa:
»Menniskorna sofva, så länge de lefva. Först i sin dödsstund vakna de upp.
Hvartill gagnar det mig nu, att jag varit herrskare i ett stort rike och egare
af alla de skatter, som finnas hopade här; ingenting är så ovaraktigt som
lycksaligheten, och all mensklig magt är blott svaghet. Dåraktige dödlige, skryt
icke med din lycka, så länge du befinner dig uti lifvets vacklande vagga; kom
i bog de tider, då Pharaonerna blomstrade I De äro icke mer, och snart skall
Uren du upphöra att vara, likasom de.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
