Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
På Hasans Fråga om den furste, som hvilade har, svarade Brabrainen, att det
var en af Egyptens fordna konungar, och att han uppbyggt det underjordiska
hvalfvet samt den praktfulla rubin-dömen. Han hade i lifstiden varit en stor trollkarl ocb
i besittning af många förborgade ting, deribland af de vises sten, hvilket man kunde
se af alla de här samlade skatterna, som alla härledde sig från den hög ar svartjord,
som låg uti gemakets ena hörn., När Hasan betviflade detta, gaf Padmanaba honom
en mystisk förklaring öfver konsten att förvandla hvad som helst till ädla metaller och
stenar, men tiHade, att jorden i den hög, som han såg framför sig, hade ännu vida
mer underbara krafter. »Hon botar sjukdom af alla slag; om en sjuk, som ligger på
dödssängen och är i begrepp alt uppgifva sin anda, tager blott ett enda korn deraf,
så kan han i ögonblicket resa 6ig med föll kraft och helsa. Men denna jord eger
dock ytterligare en kraft, hvilken jag sätter vida öfver allt delta, — fortfor han. —
Den, som gnider sina ögon med saften deraf, han ser andar och efrits samt eger
magt att befalla öfver dem.»
Förvånad öfver de otroliga skatter, som Brahminen lofvade honom, bad Hasan att
få hemtaga blott belt litet ar de 1 gemaket förvarade dyrbarheterna, för att visa sin
föder, huru lyckliga de voro, som hade en så ädelsinnad och frikostig vän.
Brahminen tillstadde honom att taga så mycket han behagade, hvarefter Hasan belastade
sig med guld och rubiner samt åtföljde Padmanaba, på hvars mägtiga trolldomsord
hvalfvet slöt sig, brunnen fylldes med vatten, ocb allt återkom i samma skick som
förut. Cnder samtal om tali9maner och mystiska konster återvände de till staden,
der Hasans far blef högeligen förtjust, när hans son visade honom de medförda
dyrbarheterna. Ban upphörde nu med sin fikaaförsäljning, och familjen började lefva godt
och 1 öfverflöd.
Men Hasan hade en elak och girig styfmoder, som fruktade, att hon en gång
skulle komma att sakna penningar, ehuru hennes styfson hemfört rubiner af omätligt
värde, och derföre en dag sade till honom, att, om de fortsatte detta lefnadssätt, skulle
de snart vara utarmade. Hasan bad henne icke hafva några bekymmer i detta hän*
seende och lofvade, att, så snart han åter komme ned i skatthvalfvet, skulle han
hemtaga en hand full ar den svarta jorden, hvilken skulle vara tillräcklig att lugna hen- ’
nes farbogor. »Tag då hellre guld och ädelstenar, — svarade styfmodern; — sådana
tycker jag mer om Sn jord, af hvilket slag den ock må vara I–Men, — fortfor
hon, — om Padmanaba vill skänka dig allt detta, hvarföre lär han dig icke de ord,
som måste uttalas, om man skaH komma ned i skatthvalfvet? Om han helt plötsligen
blefve död, huru skalle det då gå med alla våra förhoppningar ? Hvem kan dessutom
veta, huruvida ban icke redan tröttnat vid att vistas hes oss, ämnar öfvergifva oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
