Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
och »ill lyckliggöra någon annan med sin godhet? Det Ir derföre min mening, att du
bör bedja Brabminen lära dig alla de mägtiga trolldomsorden, och när du känner
dem, skola vi döda honom, på det han icke mer måtte för någon kunna upptäcka
hemligheten med brunnen.»
Hasan förfärades i början öfver styfmoderns förslag att belöna så många
välgerningar med en sådan nedrighet, men lät slutligen övervinna sig af styfmoderns
förespeglingar om huruledes de icke borde släppa ifrån sig tillfället att bli rika för hela
sin lifstid. Han bad Brahminen lära sig allt, som behöfdes för att komma ned i det
underjordiska hvalfvet, och Padmanaba, som af hjertat älskade ynglingen, uppskref
allt, som var att iakttaga, på ett papper, hvilket ban lemnade åt Hasan.
Så snart denne lärt sig papperets innehåll, underrättade han sin far och sin
styfmoder derom, och nu bestämdes dem imellan en dag, då de alla tre skulle begifva
sig till skatthvalfvet och, såsom styfmodern anmärkte, efter hemkomsten derifrån
mOrda Brahminen. På utsatt dag gingo de bort, titan att låta Brahminen veta, hvart
de ämnade sig. De togo vägen till den förfallna byggnaden, och allt gick efter
önskan. Vattnet i brunnen rann bort, koppardörren öppnade sig; Negern, som visade
sig beredd att slunga den hvita marmorstenen, skrämde visserligen Hasans föräldrar,
men föll till jorden för hans besvärjelser, och drakarne utanför kristalldömen
nödsakades krypa in i sina gömslen. Ändtligen stodo de tre uti det gemak, der
ru-binerna och guldet skimrade. Utan att fråga efler den Egyptiska konungens graf
eller jordhopen, om hvilken Hasan berättat så mycket, kastade styfmodern sig ned vid
rubinhögen och samlade så många ädelstenar, som hon förmådde bära. Hennes man
tog så mycket guld, han förmådde släpa med sig, och Hasan nöjde sig med ett par
händer svart jord, hvilken han ämnade begagna, när han kommit hem.
Derefter lemnade de alla tre gemaket och gingo, nästan dignande under sina
bördor, glada öfver den första gården, då de sågo de tre fruktansvärda vidundren
störta emot sig. Darrande af dödsångest ropade Fikaa-säljaren och hans hustru till
Hasan om hjelp; men han förmådde ingenting mer och var sjelf lika ångestfull som
de. »Du gudlösa, — så ropade han till styfmodern, — du ensam är orsaken till
* vårt .förderf. Säkert har Padmanaba vetat, att vi kommit hit; han har må hända
upptäckt, att vi stått honom efter lifvet, och till straff för vår otacksamhet sänder
t han dessa vidunder att förgöra oss. Knappt bade han yttrat dessa ord, förrän man
i luften hörde Brahminens röst. Denna röst talade: »J ären alla tre nedriga
varelser och ovärdiga min vänskap; ja, det var er afsigt att mörda mig; men den store
guden Wischnu har låtit mig erfara era tankar. J skolen erfara min rättvisa hämd,
du, qvinna, för det du i din elakhet kunnat fatta beslutet att mörda mig, och ni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
