Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
skönhet, att han beslöt att behilla dem och påstå, att han icke funnit dem. Efter
raderas begrafning begåfvo sig äfven de bägge äldre sönerna in i gemaket, nyfikna
att få se den dem ämnade skatten. De letade öfverallt, men kunde ingenting finna,
och när äfven den yngsta brodern inrann sig hos dem och frågade dem, om
ädelstenarne verkligen vore så sköna som fadern sagt, beskyllde de honom öppet Tör att
hafva tagit dem. Då han icke ville erkänna detta/ föreslog den mellersta brodern,
att de skulle kalla en Kadi, som ansågs rör den skarpsinnigaste och klokaste man i
hela Kairo, för att slita tvisten mellan dem och upptäcka, hvem som vore tjurven.
En ibland dem måste denne vara, ty ingen annan än de hade tillträde till konungens
gemak.
Kadi’n kallades; men inan han ville förklara, hvem ibland dem, som hade tagit
ädelstenarna, bad ban dem lyssna till en historia, som han önskade berätta för dem.
De förklarade sig beredda dertill, och kadi’n berättade:
Det var en gång en yngling, som af hjertat älskade en jungfru och älskades af henne
tillbaka. De kunde likväl icke ingå äktenskap med hvarandra, ty jungfruns föräldrar
hade andra afsigter med henne och hade redan lofvat henne åt en annan man. De
älskande klagade sin sorg för hvarandra, och för att mildra ynglingens smärta,
lofvade jungfrun honom att infinna sig i hans boning sjelfva brölloppsnatten, inan hon
begaf sig till sin man. Detta löfte tröstade älskaren något, och han afvaktade med
otålighet den ifrågavarande natten.
Jungfruns bröllopp med den af föräldrarne åt henne bestämda mannen inträffade.
Det var natt, de nygifta hade redan begifvit sig till brudkammaren och redde sig att
gå till sängs, då mannen varseblef, att hans hustru fällde bittra tårar. Han frågade
efter anledningen till hennes sorg och förmådde henne slutligen att omtala, det hon
hade en älskare; »dock, — sade hon, — gråter jag icke så mycket af kärlek till
honom som icke mer derföre, att jag omöjligen kan hålla det löfte, som jag gifvit
honom.»
Mannen var god och beskedlig; han beundrade sin hustrus upprigtighet, gjorde
Jienne inga förebråelser öfver det lättsinniga löftet, utan gaf henne till och med
tillåtelse att hålla det. Han fäste dock dervid det villkoret, alt hon skulle komma
tillbaka före gryningen, och att hon aldrig mer skulle gifva ett sådant löfte. Detta
lofvade hon honom edeligen; mannen öppnade sjelf porten för henne, på det Ingen i
huset skulle afveta hennes nattliga äfventyr, och hon gick, klädd i sin brudskrud samt
prydd med perlor och ädelstenar.
Knappt hade hon gått tjugo steg, förrän hon mötte en tjur, som, när han i
månskenet såg ädelstenarna på hennes klädning gnistra, bier utom sig ar hänryckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
