Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
öfver den lycka, som hans goda öde beskärt honom. Han befallde henne stadna och
ämnade just plundra henne, då han kastade en blick på hennes ansigte och fann
henne så skön, att han stod som förtrollad. »Hvad ser jag? — utbrast han. —
Hvilka behag, hvilken rikedom! Sannerligen jag vet, hvad jag här skall göra. Säg
mig, hvad kan det vara lör en nyck af ödet, som för en så skön, så rikt smyckad
qvinna ensam ut på vandring vid denna timma på natten?» — Hon berättade honom
öppenhjertigt anledningen, och tjufven afhörde henne med förvåning. Han hade
aldrig kunnat föreställa sig något sådant, som att en nygift man redan på sjelfva
bröl-loppsnatten ville afstå sin sköna brud åt en annan; — jag är i sanning rörd
deröfver, — sade han, — och eftersom äfven jag är en vän af det ovanliga, skall jag
skona dina ädelstenar lika väl som din ära; jag vill vara en lika utomordentlig tjuf,
som din man är en utomordentlig äkta man, och jag skall sjelf ledsaga dig till din
älskare, i händelse du på vägen dit skulle sammanträffa med någon vanlig
tjuf. — Han ledsagade henne ganska rigtigt till hennes älskare, som blef helt
förvånad öfver att se henne och icke kunde tro sina ögon. Hon berättade honom, hvad
som rörefallit mellan henne oCh hennes man; men ännu större blef hans förvåning,
när hon meddelade honom, huruledes han för lyckan att få se henne hade att tacka
icke blott hennes man, utan äfven tjufven. — Kan jag tro hvad jag hör? —
utbrast älskaren. — En äkta man är nog medgörlig att tillåta ett sådant steg; en tjuf
är nog ädelmodig att icke begagna det yppersta tillfälle, som slumpen kan erbjuda
honom! Ett sådant äfventyr är sannerligen nytt och förtjenar väl att ihogkommas.
Alla kommande århundraden skola förvånas; men på det efterverlden måtte hafva
ännu större skäl till beundran, skall jag följa tjufvens och din mans föredöme. Der-
»
före gifver jag dig ditt ord tillbaka och skalf med din tillåtelse sjelf ledsaga dig till
ditt hem. — Med dessa ord räckte han henne sin hand och följde henne till hennes
mans hus, der de åtskiljdes.
Nu, J furstesöner, — fortfor Kadi’n af Kairo, — hvilken af dessa tre ansen J
för den ädelmodigaste, mannen, tjufven eller älskaren?
Akschids äldsta son gaf företrädet åt mannen, den andra åt älskaren; men den
tredje fann tjurven hafva varit den mest beundransvärda, eftersom ban både motstod
den unga hustruns behag och begäret att plundra henne. — De ädelstenar, med
hvilka hon var prydd, — sade han, — måste hafva till det yttersta retat hans ögop,
och, sannerligen, han var den, som vann den största segern öfver sig sjelf.
— Furste, — svarade Kadi’n och betraktade honom med stadig blick, — du
beundrar tjurvens själfbeherskning så mycket, att jag icke kan annat tn misstänka
dig Tör att hafva tagit din faders ädelstenar. Du bar förrådt dig sjelf; erkänn derföre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
