Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
sanningen, o’ herre, och låt Icke en falsk blygsel hindra dig att med öppen bekännelse
försona ett ögonblicks svaghet!
Ben unga mannen rodnade och erkände sanningen.
Khansade hade vunnit sitt syftemål med denna berättelse; sultanen vacklade åter
i sitt beslut att låta sin son lefVa, tilldess hans brott blifvit bevisadt Drottningen fortfor att
uppskräma sin gemål och förespeglade denne, alt den vanartige sonen måhända redan
beslutit att mörda sin far; hennes hycklade tårar gjorde så djupt intryck på Sindibad,
alt han lofvade henne, det redan nästa morgon skulle se deras gemensamma fiendes,
Nurdjehåns, död.
Det var sultanens afsigt att efterkomma Khansades vilja. Han satte sig följande
dagen på sin thron och befallde, att NurdjehAn skulle föras fram, för att dräpas. När
den nionde veziren trädde fram och bad för sonens lir, afvisade Sindibad honom med
stränghet. Då upptog veziren ur sin ficka ett pergament och bad att, inan
afrättningen företoges, man först måtte läsa detta. Konungen tog pergamentet och läste:
»Du vise och alltid lycklige herrskare, jag har gjort stjerntydarekonsten till
föremål för mina forskningar, och genom dessa har jag funnit, att din son Nurdjeh&n i
fyrtio dagar skall sväfva i Iifsfara; vakta dig noga att döda honom, inan dessa dagar
äro förflutna!»
Alla de öfriga yezirerna instämde i denna begäran, och den nionde veziren
begärde att få berätta en händelse, som hade likhet med Nurdjehåns; han hoppades,
att konungen efter afhörandet deraf skulle erkänna, det tålamod alltid öfvervinner
alla olyckor. — Sindibad gaf veziren tillåtelse att berätta.
Den nionde veziren talade som följer:
Berättelsen om Prinsen af Harlsme och
Prinsessan af Georgien.
En konung i Karisme, som var ulan barn, gjorde oupphörliga löften och anställde
øffer, för att få en afkomling. Hans böner blefvo slutligen hörda, och han blef fader
till en gosse, skönare än dagen. Gossens födelse firades med lysande fester, och
konungen slösade välgerningar öfver allt sitt folk; men stjerntydarne förkunnade, att
konungasonen ända till sitt tretionde år skulle hotas med mångfaldiga olyckor, ehuru
Gud allena visste, på hvilket sätt han skulle bli hemsökt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
