Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
lorat tlta sina fasar. Äfven prinsen af Karisme miste underkasta sig detta Ode; han
blef, likasom hans gemål, lagd på en bår med ett bröd och en kruka vatten samt
utförd till begrafningsplatsen, en stor, under jorden sig str&ckande grop, som man
till detta ändamål uppgräft på fältet. Först nedsänktes furstinnans Hk i denna graf,
derefter började förlofvade och nygifta att parvis dansa och sjunga; men sedan
nedsänktes konungasonen i grafven, hvars öppning tilltäpptes med ofantliga stenblock.
Hans förtviflan aflockade honom strida tårar; dock ville han icke underlåta att
göra allt för sin befrielse och började att trefva sig fram med händerna utefter
graf-hålans vägg. Knappt hade han tagit hundrade steg, förrän han plötsligen såg ett
ljusskimmer framför sig. Han gick vidare framåt och kom nu så nära till skenet, au
ban knnde urskilja en qvinna med en vaxfackla i handen.
När qvinnan hörde ljudet af hans steg, släckte hon ljuset. »O himmel, —
utbrast konungasonen, — har jag bedragit mig? Var det blott ett bedrägeri af min
uppjagade inbildning? Ja, det var så I Bort med alla förhoppningar att vidare se
dagens ljus! O konung af Karisme, du olycklige upphofsman till milt lif, vänta
aldrig att få din son åter I Ack, han skall icke bli din ålderdoms stöd; det är hans
öde att här omkomma på det mest fasansfulla sätt!
Knappt hade han yltrat dessa ord, förrän han hörde en röst, som tilltalade
honom: trösta dig, du son af konungen i Karisme; du skall här icke finna dina dagars
slut; jag skall rädda dig; men förut måste du svärja mig en ed, att du skall taga
mig till din maka.
Hon påtände åter sin vaxfackla, och han såg med hänförelse, att han icke hade
talat med någon Samsarinna, utan med en tjusande skön verklig qvinna. Hon
uppgaf sig heta Dilaram och vara dotter till konungen af Georgien. Genom en storm
kastad i land på den olycksaliga ön, hade hon nödgats förmäla sig med en /örnåm
Samsar och hade dagen förut blifvit begrafven med honom. Hon hade dock under
sina kläder gömt elddon och vaxljus. När grafven blifvit tillsperrad, hade hon tändt
sitt ljus och, med full förtröstan till himmelens bistånd, gått framåt en smal stig,
tilldess hon träffade på en hvit marmorsten, hvilken hon nu visade för konungasoneo
och bad honom att läsa dess inskrift, hvilken skulle väcka hans förvåning lika mycket
som den redan väckt hennes. Hon räckte konungasonen ljuset; han närmade sig til)
stenen och läste derpå:
»När sonen till konungen af Karisme och prinsessan af Georgien träffas här,
så skola de upplyfta stenen och gå utföre den trappa, som befinner sig
dcrinunder.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
