Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
Utan synnerlig ansträngning lyfte konungasonen den till utseendet ofantliga
stenen och blef under densamma varse en trappa, hvilken de stego utföre och kommo
ned i en annan grotta. Härifrån ledde en gång till ett i berget uthugget hvalf,
genom hvilket de gingo fram och befunno sig på stranden af en flod. Här knäböjde
de och förrättade sin bön samt varseblefvo vid flodstranden en liten farkost, hvilken
de förut icke sett. Ehuru farkosten saknade åror ocb roder, gingo de dock, i
förtröstan på Guds bistånd, om bord på densamma och läto den bortföras af strömmen, som
ökades allt mer, ju längre de kommo, emedan floden småningom afsmalnade och flöt
fram mellan tvänne klippor. Dessas toppar förenade sig och bildade ett ofantligt långt
hvalf; der det var så mörkt, att ingenting kunde urskiljas. Farkosten drefs in under
detta hvalf med sådan fart, att konungasonen och prinsessan trodde sig förlorade.
De ropade dock till Gud, och deras böner blefvo hörda. Efter någon tid hade
farkosten hunnit fram genom hvalfvet, och strömmen dref dem nu emot en strand.
De stego i land, hemtade nytt mod ocb sågo sig öfverallt omkring, utan att
varseblifva aågon menniskoboning. Slutligen sågo de på en bergssluttning en hög döm$,
till hvilken de närmade sig, då de funno, att dömen stod midt uti ett praktfull^
palats, på hvars port man, utom en mängd hieroglypher och mystiska tecken, läste en
Arabisk inskrift af det innehåll, att ingen finge inträda inom porten, utan att först
hafva derutanför offrat ett åttafotadt djur. Sålunda bedragna i sin förhoppning att få
bese palatsets inre, satte de sig ned för att eftertänka hvad som nu vore att företaga.
Konungasonen bad prinsessan att berätta sina föregående lefnadshändelser, och hon
var genast villig att tillfredsställa hans nyfikenhet.
— Konungen af Georgien, min fader, — så berättade hon, — lät uppfostra mig
med all möjlig omsorg. När jag veit upp, fattade en ung furste af vårt hus kärlek
för mig, och äfven jag började besvara hans känslor, då en närboende konungs vezir
anlände till vårt hof och begärde mig till äkta åt sia herre. Min far beviljade hang
begäran, och jag måste reda mig till att medfölja veziren. Min älskare dog af smärta
öfver skilsmessan från mig, och jag begrät hans död på ett sätt, som bort för en
och hvar bevisa, huru mycket jag älskat honom; itnellertid trodde man allmänt, att
min sorg hufvudsakligen hade sin grund deri, alt jag skulle skiljas från min fader. —
Jag afreste, åtföljd af veziren. Ett mindre fartyg skulle föra oss öfver en liten
hafs-arm; men nu upphof sig en fruktansvärd storm, sjömännen lemnade skeppet åt dess
öde, och sålunda blefvo vi stormdrjfna till Samsarernas ö.
Här blef hela besättningen tillfångatagen af menniskoätarne, hvilka uppåto
veziren och alla mina tjenare. Jag fann behag för en ålderstigen Samsar af hög börd,
som lofvade rädda mig undan döden, så framt jag ville bli bans maka. Fruktan för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
