Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tre timmar efter midnatt säg ban, huru några mlin hissade ned öfver
stadsmuren någonting, som han icke kunde urskilja, och i hast förde det till en af de
närmaste grafvarna. Så snart de aflägsnat sig, skyndade Hasan till det ställe, der de
lagt ifrån sig sin börda. Han hade elddon och påtände ljus, vid hvars sken han såg
en likkista, ur hvilken blod framsipprade på alla sidor. Han aftog locket och fann
inuti kistan en qvinna af sällsynt skönhet, badande i blod och höljd i en svepduk.
Han trodde henne vara död och lyfte på svepningen; men hon yttrade med knappt
hörbar röst: för den högste Gudens skull, tag ickc bort min slöja! — När Basan
deraf märkte, att hon lefde, ref han sönder sin kaftan och förband dermed
hennes rår.
När det blef dager, lät han föra den okända till ett karavanseri uti staden och
föregaf der, att hon vore hans syster, hvilken han, öfvermaonad af vrede, sjelf
sårat på detta sätt. Han vårdade henne med mycken omsorg i tvänne
månaders tid.
Efter denna tids förlopp var den okända alldeles återställd och begaf sig till
badet. Efter återkomsten derifrån skref hon ett bref, hvilket hon bad Hasan bära till
bazaren, till vexlaren Jakub, och taga emot hvad denne skulle gifva honom. Hasan
gick och mottog af veilarcn en pung med femhundrade guldstycken. Hasan hade
aldrig förr sett så mycket penningar, och af den vördnad, som Jakub visade, då han
läste brefvet, kunde skoflickaren se, att brefskrifvarinnan icke vore af låg
härkomst.
Han lemnade pungen åt den okända, som tydligt såg, huru nyfiken han var att fi
veta någonting närmare om henne. Imellertid meddelade bon honom ingenting, utan
bad honom blott alt för penningarna skatta sig kläder och en passande bostad. —
Hasan lydde; vexlaren försköt alltjemt penningar, och de köpte slarvar saml lefde en
tid i öfverflödets sköte.
En dag lemnade jungfrun Hasan en pung med penningar och bad honom gå
till bazaren, till sidenhandlaren Abdallah, saml hos denne köpa ett stycke af hans
bästa sidentyg, men icke pruta, huru högt priset än kunde vara. Hasan gick och
fullgjorde befallningen; han köpte flera gånger dyra varor af samma unga köpman
och blef slutligen med honom så förtrolig, att köpmannen bjöd Hasan till middag, —
en bjudning, som den sistnämnde efterkom.
Kort efteråt ville den okända, att Hasan skulle inbjuda Abdallah till sitt hus och
köpmannen antog med glädje bjudningen.
— Huru underbart ock allt det må synas dig, till hvilket du skall bli vittne, —
yttrade jungfrun till Hasan, — må du ändock ej bli förvånad deröfver! — Abdallah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
