Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag har berättat detta, o herre, — tillade konung Sindibads nionde vezir
efter berättelsens slut, — för att visa dig, huruledes barnen af konungarne och de
mägtige på jorden äro underkastade sitt öde, likasom alla andra. När en olycksalig
stjerna råder öfver oss, då förvandlas guldet i våra händer till svart stoll, och till gift
blir hvarje helsosam ört, som af oss vidröres. Din ädla son Nurdjehän befinner sig
måhända just i denna belägenhet; han måste hysa farhogor för allt, allt går honom
emot, och hans egen fader har blifvit bans fiende. Haf derföre medlidande med
honom, o herre, och vakta dig för att döda honom, inan slutet af den för honom
olycks-bringande tiden är inne!
Vezirens berättelse förfelade icke sin verkan, och konungen uppsköt åter med
sin sons afrättning. — Men sullaninnan unnade honom ingen ro; det var Nurdjehåns
laster och hans elaka hjerta, som tvingat honom i fara, — sade hon; — icke hans
olyckliga stjerna. — »Himmelen gifver stundom åt rader lastfulla barn till straff för
deras egna synder. Det finnes ingen styggelse, hvartill icke en förderfvad yngling är
i stånd.» Och derefter berättade sultaninnan för konungen
Om Skoflickareii ock Konungadottern»
Uti Kasbin bodde en ung skoflickare, vid namn Hasan, som blott med svårighet
kunde lefva af sitt arbete. En dag, då han satt i sin bod, såg han en dervisch gå
förbi, hvars tofflor voro söndriga. Han bad dervischen sätta sig ned, medan skodonen
lagades, och satte fram en måltid för den fromme mannen, som med glädje mottog
skoflickarent anbud. När tofflorna voro färdiga, begärde Hasan i stället för betalning
Wott ett godt råd. Han sade sig hafva stor lust att resa och behöfde till den ändan
goda råd med på sin färd. — Min son, — svarade dervischen, — gerna skall jag
gifva dig tre råd, som äro af mycken vigt, såsom jag sjelf af ofta upprepad
erfarenhet känner.
— För det första: börja aldrig en resa utan godt sällskap, ty Propheten, —
välsignelse vare öfver honom! — säger: sök dig först en stallbroder och begif dig sedan
å väg! — För det andra: stanna aldrig på ett ställe, der vatten tryter! — för det
tredje: gack aldrig in i en stad efter solens nedgång I
Få veckor efteråt begaf sig Hasan å väg, efter det han först skaffat sig
ressällskap. Efter några dagars vandring kommo de resande till en stor stad; Hasans
stallbröder skyndade in genom porten; men Hasan sjelf kom ihog derwischens råd och
stadnade utanför vid -stranden af en flod. På en i grannskapet belägen
begrafningsplats bestöt han att tillbringa natten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
