Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(49
den Christna jungfrun, han sporde larm och buller utanför dörren och snart såg
munkarne träda in med dragna svärd samt hörde dem säga: — nu har du,
Sharr-kån, ändtligen fallit i våra händer; tvifla nu icke längre om din död! — Sharr-kån
kunde icke tro annat, än att jungfrun uppehållit honom med list, ocb alt han sjelf
störtat sig uti förderfvet; men när han ämnade vända sig till henne med förebrående
ord, såg han, att hon sjelf satt helt blek af förvåning. Hon slod upp och frågade
hvad deras mening vore, och dertill svarade patriarchen, som stod i spetsen för
munkarne: vi vilja döda Sharr-kån, Omars son, ty delta är han, den bästa bland
riddare, den största bland dem, som ödelägga länder. Den gamla Dsat Dawahi har
derom underrättat vår herre, din fader, konung Hardub, och sålunda har du befriat
Grekiska bären från detta rytande lejon. När hon detta hört, sporde hon: hvem är
du? — Svarade han: Jag är Masur, den öfversta bland patriarcherna, och din fader
väntar mig med denna furste, de Musulmanska härarnas stöd; när han är undanröjd,
blir det din fader lätt att förjaga hans skaror. — Furstinnan svor dock, alt han icke
vore Sharr-kän, utan en af henne okänd man, som begärt hennes gästfrihet ocb nu
stode under hennes beskydd. — Gack tillbaka till konungen, — tillade hon, — och
säg honom, att Dsat Dawahi har ljugit!
Men patriarchen ville icke vara sin konungs befallning olydig, utan ämnade låta
sina munkar alla på en gång angripa den främmande mannen, tilldess jungfrun
ändtligen lyckades öfvertyga honom om att detta vore oädelt handladt, och att de i stället
borde utmana bonom den ena efter den andra, så finge konungen se, hvem som vore
den tappraste. På detta gick patriarchen in och ville sjelf vara den första att mäta
sig med Musulmännen. Furstinnan underrättade Sharr-kån på hans språk om hvad
som vore å bane, och det dröjde icke länge, inan patriarchen fallit för Sharr-kins
svärd. Samma öde hade femtiosju af patriarcbens följeslagare, som stupade den ena
efter den andra, och nu föllo alla de öfriga i en hop öfver hjelten. När furstinnan
såg honom i denna fara, skyndade hon ut att härkläda sig; men när hon kom åter
in i sälen, såg bon åttatiosju munkar ligga döda på golfvet, medan flera än tjugo
hade gripit till flykten. Sharr-kån aftorkade sitt blodiga svärd, och jungfrun sade
till bonom: öfver dig kan bela verlden vara stolt. — Derefter gaf bon sig tillkänna
ocb sade: vet, att jag är dotter till den Grekiska konungen Hardub; mitt namn är
Ibris, ocb den gamla qvinna, som du sett och som förrådt oss, är min farmoder Dsat
Dawahi. När min fader får höra, att jag förbundit mig med dig ocb är skuld till
patriarcbens död, kan jag icke längre stadna i detta land; derföre beder jag dig att
mot mig handla så, som jag handlat mot dig; betänk, att jag för din skull kommit
T liten och Ei Natt. VII B. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
