Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kana stadnade stilla, den främmande likaså, och bägge upprepad* kärleksqväden
under hela natten. När dagen grydde, såg Kana, att den okände var en Beduin, klädd
i fulla vapen. Kana helsade honom, och Beduinen besvarade helsningen tämligen
föraktligt, med anledning af hans ungdom och torftiga utseende; men när Kana detta
märkte, sade han med mild röst: eftersom jag skall tjena dig, så säg mig hvem
du är?
Beduinen svarade: vet, jag är Sabach, Babachs son, Hamams sons, och min stam
hör till de Syriska Beduinerna. Jag har en tjusande fränka, som heter Nadjma;
med henne uppfostrades jag hos min farbroder; men när vi bägge vuxit upp, blef
jag förskjuten af honom för min fattigdoms skull. När de förnämste arstammen gingo
till honom ocb sökte öfvertala honom att gifva sin dotter mig till hustru, fordrade
han, att jag för henne skulle gifVa femtio hästar, femtio kameler, tio slafvar, tio
slafvinnor, femtio kameler, lastade med hvete, och lika många med korn samt femtio
sidenstycken. För att åstadkomma detta, beslöt jag att begifva mig från Syrien till Irak
samt i närheten af Baghdad utplundra en rik karavan. Men säg mig nu, hvilken du
är! — Jag är son af konung Du el-Mekån ocb befinner mig i samma belägenhet
som du, men är ännu olyckligare, emedan min älskade är en furstinna, för hvilken
jag icke kan åstadkomma någon morgongåfva. Ödets nycker hafva nedböjt mig djupt;
men till trots för mitt tiggarlika utseende är jag dock en konungason. Med detta
blef Beduinen högeligen belåten och trodde sig nu hafva uppnått sitt mål, emedan
lösesumman för konungasonen icke borde kunna bli mindre, än hvad han behöfde.
Kana tog honom dock snart ur hans villfarelse och lät honom veta, att han ingen
lösen hade att vänta; bättre vore, att de följdes åt till Irak och der bjelptes att
anskaffa hvad han borde hafva, för att vinna sin fränka. Sabach blef vred och
befallde Kana att genast uppföra sig som hans slaf; men nu sade konungasonen:
fruktar du icke för tadel af Araberna, om du behandlar mig så orättvist? Vill du
förödmjuka mig, utan att först hafva pröfvat mig? Vet du, huruvida jag är feg eller
tapper? Med ett leende sade Sabach: vid Gud, så talar en hjelte! Hvad är det nu,
som du anser för billigt? — Kana svarade: om du vill, att jag skall bli din tjenare,
så lägg ifrån dig dina vapen och brottas med mig; den af oss, som blir den segrande,
må befalla öfver den andra! ’— Sabach skrattade föraktligt, trodde sig lätt skola
öfvervinna ynglingen, kastade ifrån sig sina vapen och började brottningen; men det dröjde
icke länge, inan Kana blef bans öfverman, lyfte honom i sina armar och beredde sig
att kasta honom i floden. På Arabens böner afstod han derifrån, och sedan de
försökt ytterligare en strid, hvari Araben var beväpnad med sitt svärd, men Kana blott
med sin sköld, och hvari den sistnämde ändock blef segervinnare, underkastade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
