Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
svarade: hvem förtjenar v ST Bättre än jag att bli hennes make? År icke Jag hennes
frände? — Modern återtog: upphör med sådant tal; får konung Sasan höra det, så
är du förlorad! Den, som vill hafva Kadha till gemål, den måste först stiga upp i
himmelen och taga ned tvillingstjernorna. — Kana blef högeligen bestört, när han
hörde sin moder tala på detta sätt, och sade: — om det förhåller sig sålunda,
så kan jag icke stadna qvar här; låtom oss clraga hädan! Hans moder gick slutligen
in på förslaget och begaf sig till Sasans palats, för att hemta det nödvändigaste till
vandringen. Der träffade hon Kadha och dennas moder samt berättade dem sin
sons beslut. — Vid Gud, — utbrast nu Kadha, — jag har ogerna förvisat honom ifrån
mig, ty jag älskar honom ännu högre än han älskar mig. Jag fruktade blott för
ondt rykte bland menniskorna, och hade han icke så obetänksamt uttalat sin kärlek,
så skulle min fader aldrig hafva öfvergifvit honom. Men tiden är föränderlig, och
tålamodet är den skönaste dygden; kanske skall Han, som nu beslutit vår skilsmessa,
också en gång återförena oss. Kanas moder meddelade honom dessa tröstande ord,
hvilka gåfvo honom nytt lif, men derjemte stegrade hans passion. När han uppnått
sitt sjuttonde år, förmådde han icke längre härda ut; del blef honom alltför plågsamt
att vistas här, der han icke ens hade en vän, till hvilken han kunde förtro sig, och
han beslöt att öfvergifva landet. Midt i natten lemnade han derföre palatset barfota
och halfnaken, med en gammal turban på hufvudet och ett torrt bröd under armen,
väntade i mörkret vid stadsporten, tilldess denna öppnades, och vandrade sedan hela
dagen omkring på fältet. Hans moder var tröstlös, när hon icke såg honom komma
tillbaka, och hennes klagan rörde många bland Baghdads invånare, som gingo till
konung Sasan och uppmanade honom att låta efterforska Kana, konung Du el-Mekàns
son. Till en början vredgades Sasan och ropade: gripen honom och huggen honom
i stycken! — men slutligen kom han ihog, att den aflidne konungen åt honom
anbefallt sin son, ocb sände ut Derkasch att söka honom; men Derkasch kom efter tio
dagar tillbaka utan underrättelse om Kana. Denne irrade imellertid omkring i öknen,
hemtade sin föda af örterna på marken och skylde sig -mot middagssolen under
träden. Så kom han till en dal i närheten af en flod ocb hörde i natten, huru någon
suckade, grät och upprepade kärleksqväden. Han gick efter rösten och ropade: du
nattliga vandrare, närma dig till mig och berätta mig dina händelser; må hända kan
jag bistå dig i din olycka! Den okände svarade: hvem är du, oförskämde, som stör
mig uti min glädje och lyssnar på mig? Är du en menniska eller en ande?
Svara-fort, inan din död nalkas; ty jag har redan vandrat här i tjugo dagar utan att möta
någon lefvande varelse. Är du en ande, så drag -hädan med frid; är du en riddare,
så stält stilla, tilldess dagen gryr, så skela vi se, hvem af oss är den yppersta! —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
