- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / VII. Bandet /
80

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

80

Fabeln om Påfogelstnppen och Påfogelshönan, Ankan, det
unga Lqonet, Åsnan, Hästen, Kamelen och
Timmermannen m. m. ’)•

Det var i fordna tider en påfogelstupp, som begaf sig till balisstranden med sin
höna. Detta ställe hade öfverflöd pä vilda djur ar allehanda slag, men äfven på träd
och floder; och påfogeln med sin höna satte sig om natten i ett af träden, ty de
fruktade för vilddjuren; men undei1 dagen sökte de sin föda. Så lefde de, men
blefvo allt mer rädda och beslöto att uppsöka ett annat stille, der de skulle kunna
vistas; men under det de sökte efter ett sådant, sågo de framför sig en 6 med många
träd och floder. På denna ö valde de sin vistelseort, åto af dess frukter och drucko
af dess bäckar. Medan de så lefde der, si! då nalkades en anka till dem, stadd i
största förskräckelse, samt stadnade icke, förrän hon kom till det träd, der påfogeln
satt med sin höna; och der tyckte hon sig säker. Påfogeln kunde icke annat än
tro, att ankan hade någon sällsam berättelse att förtälja, och frågade henne
följaktligen om hennes befinnande samt om anledningen till hennes rädsla. Hon svarade:
jag är sjuk af sorg, och min fruktan härleder sig från -Adams son. Vakten eder,
vakten eder för Adams söner! — Sade påfogeln till henne: frukta ingetiting nu, då
du kommit hit till oss! Och ankan svarade: prisad vare Gud, som förjagat min
ångest och min sorg genom er närhetl Hit är jag kommen med önskan att vinna er
vänskap. — När hon uttalat dessa ord, steg påfogelshönan ned till henne och sade:
välkommen till vänskap, trefnad och ymnighet! Ingenting ondt väntar dig. Och
huru kan Adams son vinna tillträde till oss, då vi äro på denna ö midt uti hafvet?
Från landet kan han icke nå oss, och ifrån hafvet kan han icke komma upp emot
oss. Fröjda dig derföre öfver denna upplysning och berätta oss, hvad som vederfarits
dig af Adams son!

Då sade ankan: vet, o påfogelshöna, att jag tillbragt bela min lefnad i trygghet
på denna ö och ingenting oangenämt sett, tilldess jag sof en natt och i sömnen såg

*) Efter Lane. — Följer efter Berättelsen om Ali, Bekkàrs son, och Shems En-

Nahar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:22:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/7/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free