- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / VII. Bandet /
81

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

81-

skepnaden af en Adams ton, som samtalade med mig, oeh med hvilken jag samtalade.
Men jag hörde en röst »äga till mig: o anka, tag dig till vara för Adams son och
lit dig icke bedragas af hans ord eller af hvad ban säger till dig, ty hos honom
finnes det idel list och svek! Vakta dig derföre för hans list, ty ban är svekfall och
slug, såsom skalden sagt om honom:

Hans tunga skall till dig tala honingssöta ord; men han skall draga dig vid näsan

som en räf.

Och vet, att Adams son förmår snärja fisken och draga upp honom ur vattnet;
han skjuter foglarna med en kula af lera och blir elephanten öfvermägtig genom sin
illistigbet. Ingen är säker för ondskan hos Adams son, och hvarken fogel eller djur
kan undkomma honom. Sålunda bar jag gjort dig underkunnig om det, som jag
sport angående Adams son. — Jag vaknade ur drömmen, uppskrämd och rädd; ända
till denna stund har mitt bröst varit beklämdt af fruktan för Adams son, att han
skulle öfverraska mig med sin list och fånga mig uti sina snaror. När det led mot
slutet af dagen, blef min kralt försvagad, och mitt mod öfvergaf mig.

Då kände jag behof af att äta och dricka. Jag begaf mig derföre ut med
be-dröfvadt sinne och oroligt hjerta, kom fram till berget derborta och fann der vid
ingången till en håla ett ungt lejon, gult till färgen. När det unga lejonet blef mig
varse, fröjdades det högeligen öfver min ankomst; min färg och min angenäma
skepnad behagade det, och det ropade åt mig, sägande: kom närmare! När jag
nalkades, frågade lejonet: hvad är ditt namn, och hvilket slägte tillhör du? Jag svarade:
mitt namn är anka, och jag tillhör fogiarnas slägte. Derpå sade jag till lejonet: hvad
är anledningen dertill, att du ända tills nu vistas på detta ställe? Det unga lejonet
svarade: anledningen är den, att min fader, lejonet, hela tiden igenom varnat mig
för Adams son; och det hände, att jag sistlidne natt uti sömnen såg skepnaden af
Adams son. Derpå berättade det unga lejonet för mig detsamma, som jag berättat
för dig, och när jag hörde dessa ord, sade jag: o lejon, jag har tagit min tillflykt till
dig, att du måtte döda Adams son samt besluta dig tiil att förgöra honom, ty jag för
min del fruktar på det högsta för honom, och min fruktan stegras yttermer, då jag
finner, att äfven du rädes för Adams son, ehuru du är de vilda djurens sultan. —
Jag upphörde icke, o min syster, att varna det unga lejonet för Adams son och att
uppmana det till att döda bonom, tilldess det slutligen steg upp från sin hviloplats
och gick framåt, piskande sin rygg med svansen, medan jag följde efter på
afstånd.

Täten och Ex Kitt. VII B. 6

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:22:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/7/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free