- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / VII. Bandet /
92

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

92

Vär ingen tyrann, om du In har magt dertill; tyraiinen Sr nämligen alltid i fara

att bli uppnådd af hämden.

Dina ögon skola sofva, medan de förtryckta vaka och nedkalla förbannelser Öfver

dig; och Guds öga sofver aldrig.

— O Abu-l-Hosejn, — utropade vargen, — var icke vred på mig för mitt fOrra
beteende; försonlighet begär man af den ädelmodige, och välvilja mot andra är ett
bland de yppersta medlen att rikta sig sjelf. Huru sannt säger icke skalden:

Skynda att göra godt, när du kan detl Dertill har du icke tillfälle när som

helst.

Han fortfor att förödmjuka sig inför räfven och sade till honom: må hända kan
du finna någon utväg att rädda mig undan förderfvet. Men räfven svarade: du
listiga, elaka, ränkfulla ulf, vänta ingen räddning, ty detta är lönen för ditt låga
uppförande och en rättvis vedergällning. Han skrattade, så att tänderna skallrade, och
upprepade dessa bägge verser:

Försök icke längre att besvika-mig, ty du skall icke vinna hvad du önskar!

Dqt, som du af mig begär, är omöjligt. Du har sått ondt, och sådant skall du

skörda.

— Du mest ädelsinnade bland alla rofdjur, — återtog vargen, — dig anser jag
vara mer trofast, än att du skulle vilja lemna mig qvar i denna grop I — Derpå
fällde ban tårar och läste följande qväde: .,

O du, hvars välsignelser mot mig varit så många, hvars skänker varit flera än att

de kunna räknas,

Aldrig har någon olycka träffat mig, utan att jag funnit dig redo till att bistå mig

deri!

Bäfven svarade: du enfaldiga fiende, huru är du icke nu nödsakad till att visa
dig ödmjHk och undergifven, tiH att förnedra dig sjelf och till att krypa, sedan du
gifvit sådana prof på öfvermod och högfärd, på sjelfsvåld och tyranni f Jag leW«
tillsammans med dig af fruktan för din ondska och smickrade dig utan något hopp
att kunna göra dig mig bevågen; men nu har förskräckelse kommit öfver dig, och
straffet ändtligen uppnått dig. — Och han uppläste följande bägge verser:

O du, som söker att bedraga, du bar rallit i din egen snara.

Smaka nu, huru det är att vara i lifsfara och au icke 18 någon hjelp I

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:22:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/7/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free