Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
kant för att jag skulle vara okunnig derom. Du Sr min herre Ibrabim, El-Mahdis
son, om hvilken El-Mamun låtit förkunna, att han skulle gifva hundratusen
guldstycken åt den, som förråder honom. — NSr han sade detta, steg han högt i min
aktning, och jag bier genast öfvertygad om hans ädelmod; derföre efterkom jag hvad ban
önskade och yttrade, med detsamma ihogkommande mina barn och de mina:
Måhända skall Han, som återställde Joseph åt hans slägt och gjorde honom stor
i fängelset, der han låg som en fänge,
Också lyssna till min bön och återförena oss, ty Gud, Herren öfver allt skapadt, är
mägtig.
När han hörde dessa mina ord, sade han: o min herre, vill du tillåta mig att
uttala det, som nu kom för mina tankar? Jag svarade: gör det! Och ban
uppläste tvänne qväden, vid hvilkas åhörande jag blef betagen af den största förundran
öfver honom samt frfljdades högeligen. Jag tog upp en penningpung, som jag bar
på mig, ocb som innehöll ett antal guldstycken, kastade den åt honom och sade: jag
anbefaller dig åt Guds omvårdnad, ty jag ämnar nu skiljas ifrån dig; jag beder dig
använda innehållet i denna pung till att köpa något af det, som du behöfver, och du
skall af mig undfå rik belöning, när jag blifvit trygg för det, som jag nu fruktar.
Men ban lemnade mig pungen tillbaka och sade: o min herre, fattigt folk som jag
har icke något anseende hos de förnäma; men mina begrepp om det passande tillåta
mig icke att mottaga betalning för ett godt, som lyckan låtit mig vederfaras, då bon
förmådde dig att visa jpig så mycken ynnest och att besöka min boning. Vid Allah,
om du upprepar dessa ord och ytterligare en gång kastar pungen åt mig, skall jag
sjelf taga mitt lif. — Jag tog pungen och stoppade honom i min rockärm; men hans
tyngd var mig obeqväm; derpå vände jag mig om för att gå; men när jag kom till
dörren af hans hus, sade han: o min herre, detta hus passar bättre än något annat
till gömställe åt dig; stadna derföre hos mig, tilldess Gud gör ett slut på din
vedermöda! Jag svarade: mot det villkor, att du bestrider mina utgifter ur.denna
penningpung. Och han bedrog mig med förklarandet af sitt bifall till denna min begäran.
Jag stadnade följaktligen hos honom några dagar; men han tog ingenting ur min
penningpung.
Jag klädde mig sedan i qvinnokläder, med fruntimmersskodon och slöja, samt
lemnade hans hus. Men när jag kom ut på gatan, blef jag gripen af ytterlig
fruktan, och just som jag ämnade gå öfver bron, befann jag mig på ett med vatten
bestänkt ställe, och en ryttare, en af dem, som varit i min tjenst, såg mig och kände
mig igen; han gaf till ett ljudeligt rop och sade: detta är den man, efter hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
