Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
El-Mamun låter spana. Ocb han grep mig fast Jag stötte likväl till både honom
och hans häst samt kastade omkull dem bägge på det fuktiga stället, så att ryttaren
blef en varnagel för den, som vill låta sig värnas, ocb folket samlade sig omkring
honom.
Jag skyndade af alla krafter öfver bron och kom in på en stör gata, der jag
såg en qvinna stående i porten till ett hus och sade till henne: o fru, rädda mitt
lif, ty jag är en man, som rädes svårligen! Hon svarade: ingenting ondt skall dig
vederfaras. Hon förde mig in i en matsal, der hon bredde ut en matta åt mig, bar
till mig någonting att äta och sade: hemta dig ifrån din fruktan! Medan hon på
detta sätt tröstade mig, bultades det våldsamt på dörren. Hon öppnade, och si! den
mannen, som känt igen mig, och som jag skuffat omkull på bron, kom nu in med
ombundet hufvud och blodet rinnande öfver sina kläder; och hans häst var icke med
honom. Till honom sade hon: hvad vill detta säga? Hvilken olycka har vederfarits
dig? Och han berättade alltsammans för henne. Hon framtog ett stycke linne,
hvarmed hon förband hans hufvud; men derefter redde hon en säng åt honom, och han
lade sig sjuk. Derefter kom hon till mig och sade: jag föreställer mig, att du är
den ifrågavarande mannen. Jag svarade: ja. Hon fortfor: ingenting ondt skall
vederfaras dig. Och hon förnyade sitt ädelmodiga uppförande emot mig samt lät mig
stadna qvar i tre dagar; efter hvilkas slut hon sade till mig: jag befarar någonting
ondt för dig af denna man; han kan lyfta sin hand emot dig, och du skall då råka
i den olycka, för hvilken du fruktar. Rädda dig derföre med flykten! Jag bad henne
att få dröja qvar till natten, och hon sade: deri kan det icke vara någonting ondt.
När det blef natt, iklädde jag mig qvinnodrägten, skiljdes ifrån henne och begaf
mig till en frigifven slafvinna, som hade tillhört mig. När hon blef mig varse, grät
bon och syntes bedröfvad samt prisade Gud (hvars namn vare upphöjdt!) för min
räddning; derpå gick hon bort, likasom ämnade hon gå till bazaren’ och inköpa det,
som hon behöfde till mitt undfägnande. Men plötsligen varseblef jag Ibrahim
El-Mosili*) nalkas, omgifven at sina unga män och sina krigare, företrädd af en qvinna,
och när jag betraktade qvinnan närmare, såg jag, att det var den frigifna slafvinnan,
egarinnan af det hus, der jag befann mig. Hon öfverlemnade mig uti deras bänder,
och jag blef i qvinnokläder förd inför EI-Mamun.
Han satt i en stor rådsförsamling och befallde, att jag skulle införas; när jag
inträdde, helsade jag bonom som khalif, sägande: frid vare dig, de Rättroendes
Be-1 herrskare! — men han svarade: måtte Gud icke bevara dig, ej heller välsigna dig!
■*)■ En af Harun Er-Rashids gunstlingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
