- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / VII. Bandet /
113

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

113

Berättelsen om Ishak af Mosnl, Kadijeh och El-fflanran *)■

Jag gick en natt, berättar Ishak af Mosui **), ifrån El-Mamun och kom in på en
sidogata, der jag såg någonting, som hängde ned från ett af busen der. Jag kände
derpå, för att få veta hvad det kunde vara, och fann, att det var en stor korg med
fyra handtag och betäckt med brokad; då sade jag vid mig sjelf: detta måste hafva
sin särskilda anledning. Och jag visste icke hvad jag skulle tänka om saken.

Mitt rus förledde mig att sätta mig upp i korgen; men när jag detta gjort, si I
då hissade husets folk upp densamma med mig, troende, att jag var den, som de
väntade. När de hade hissat upp honom öfverst på muren, sil då stodo der fyra
jungfrur, och de sade till mig: stig ur, och måtte mycket nöje vänta dig! En af
jungfrurna gick framför mig med ett ljus, och jag kom nedför trappan i en boning,
der det fanns salar, försedda med mattor och annat husgeråd, hvartill jag icke sett
maken annat än i khalifens palats. Sedan jag suttit en stund, blefvo hett plötsligen
några |Örhängen undandragna vid ena ändan af rummet, och si! jungfrur trädde in
med ljus i händerna och med rökelsekar, som innehöllo aloeträ; ocb bland dem var
en jungfru, skön som den uppstigande fullmånen. Jag stod upp, och hon sade: du
Br välkommen. Hon bad mig sitta ned och sporde mig till om mina
lefnadshändelser. Jag svarade: jag var på hemvägen från några mina stallbröder, kom dervid in
på denna gata och såg en nedhängande korg; då förledde mig vinet att sätta mig
deruti, och korgen drogs upp med mig inuti samt in i detta hus. Detta, tillade jag,
är mitt äfventyr. Hon återtog: ingenting ondt skall dig vederfaras, och jag hoppas,
att du skall bli belåten med slutet af ditt äfventyr. Men hvad, — tillade hon, —
är ditt yrke? — Jag svarade, att jag vore en köpman i bazaren uti Bagbdad. —
Kan du några verser utantill? — sporde hon. — Några obetydliga stycken, —
svarade jag. — Låt oss höra dem, — fortfor hon, — och läs upp ett och annat! —
Men jqg svarade: gästen är blyg; börja du! — Sannt talade du, — sade hon och
började uppläsa några vackra verser af äldre och nyare skalder, några bland deras
yppersta utgjutelser; jag lyssnade dertill och visste icke hvad jag mest borde beundra,
hennes skönhet och älskvärdhet eller det sätt, hvarpå hon föredrog dessa qväden.

*) Lane.

**) En utmärkt tonkonstnär och khalifen Mamuns sällskap; broder.
Tu» «ck Bd Natt. VII B.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:22:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/7/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free