Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
Derefter sade hon: har din blyghet nu gått Öfver? — Ja, vid Allah, — lydde mitt
svar. Sade hon: om du vill, så läs upp för mig någonting af det, som du Sr istånd
au påminna dig. Jag uppläste en mängd stycken af åtskilliga äldre författare, och
hon Tann behag i dem och sade: vid Allah, jag kunde icke tro, att det bland det
Mgre folkets söner kunde finnas en sådan man som du.
Nu befallde hon, att bordet skulle dukas, och tog sjelf ar rätterna samt lade för
mig; der funnos välluktande blommor i mängd, tillika med sällsynta frukter, sådana
som vanligtvis icke finnas annorstädes än i konungars boningar. Derefter tillsade hon
om vin, tömde en bägare och räckte en åt mig, sägande: detta är tiden för samtal
och för att berätta historier. Jag började derföre samtala med henne och sade: man
har berättat mig, att det och det händt, — det var en man, som sade så och så, —
tilldess jag för henne omtalat en mängd roande berättelser, som gjorde henne nöje,
så att bon sade: det faller mig underligt före, huru en köpman kan berätta sådant
som detta, ty alltsammans kunde förtjena att åhöras af konungar. Då sade jag: ]ag
hado en gTanne, som brukade umgås med konungar och vara deras sällskapsbroder;
när han icke var sysselsatt, gjorde jag besök i hans hus, och der omtalade han ibland
rör mig det, som du nu hört. Hon svarade: vid mitt lif, du har behållit hans
berättelser i godt minne. Så fortsatte vi samtalet, i hvilket hon föll in, så ofta jag
tystnade, och större delen af natten gick till ända; rökverket meddelade en behaglig
doft åt luften i rummet, och jag befann mig i ett sådant tillstånd af förtjusning, att,
om El-Mamun vetat det, skulle han hafva blifvit utom sig af längtan att få njuta
deraf. Slutligen sade hon: sannerligen, du är en bland de mest behagliga och bit»
dade män, du synes hafva fått en förträfflig uppfostran; men ännu felas det ett. —
Hvad är då detta? — sporde jag. — Hon svarade: skulle du kunna sjunga till
lutans toner? — Jag svarade: jag har verkligen egnat mig åt denna konst; men
emedan jag icke har några naturliga anlag för densamma, har jag öfvergifvit den, och
deröfver är jag bedröfvad. Jag skulle gerna vilja kunna sjunga någonting väl vid
detta tillfälle, på det miU nöje denna natt måtte bli fullkomligt.
När bon hörde detta, sade hon: det tyckes mig, som föresloge du, att lutan
skulle hemtas. Jag svarade: det tillhör dig att bestämma; du är den, som utdelar
ynnestbetygelser och har rättighet titi tacksägelser för din godhet. Hon tillsade, att
en luta skulle hemtas, och när detta skett, sjöng hon med en röst, som jag aldrig
hört öfverträffas i behag, med en förtjusande konstfärdighet, en beundransvärd lätthet
i knäppningen på strängarna, med ett ord med fulländad förträfflighet; men derefter
sade hon: vet du, hvem som satt tonen till denna sång, och hvem som författat
verserna? Jag svarade: nej! Hon återtog: verserna äro af den och den; mea tonen är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
