Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
ban skyndade hem Ull sitt land, djupt sörjande deröfver, att han miste öfvergifva den
hulda jungfrun, hvilken förtjenat ett blUre öde.
Si snart ban hunnit hem, skyndade han, åtföljd af sin moder, ned i det
underjordiska gemaket för att beskåda den så dyrt köpta nionde bildstoden: men huru stor
blef icke deras förvåning, då, i stallet för diamanlstoden, på den nionde fotställningen
de funno en jungfru af utomordentlig skönhet, hvilken af Zeyn genast igenkändes som
den, ban sjelf fört till andarnes konung. — Min konung, — så talade jungfrun— du
väntade att få se någonting mer dyrbart än mig och ångrar utan tvifvel all den
möda du gjort dig. Du hade hoppats en skönare belöning. — Nej, min älskade, —
svarade Zeyn, — Gud är mitt vittne, att jag mer än en gång var frestad att bryta mitt
löfte till anden och behålla dig för mig sjelf. Huru dyrbar en diamantstod än kan
vara för mig, är den likväl ingenting mot saligheten att ega dig. Jag älskar dig högre
än alla diamanter, alla skatter i verlden.
Under det ban så talade, hördes ett dunder, och andekonungen inträdde i det
underjordiska gemaket. — Frukta dig icke, — sade han till Zeyns moder, — din son
står under mitt beskydd; jag älskar honom I Jag har blott velat se, huruvida han i sin
ungdom förmådde kufva sina lidelser. Det har icke undgått mig, att hennes behag
gjort det djupaste intryck på honom, och att ban icke på det samvetsgrannaste hållit
sitt löfte att icke ens önska hennes egande; men jag känner menniskonaturens svaghet
alltför väl att vredgas deröfver, och hans återhållsamhet gläder mig. Här är den
nionde bildstoden, som jag bestämt åt honom; den ar mer skön och dyrbar än alla
andra. — Derefter Yände han sig till konungen och sade: lef lyckligt med denna
jungfru; hon är din gemål, och om du vill, att bon skall förbli dig trogen och tillgifven,
så älska henne alltid, men älska henne allena 1 Gif henne ingen medtäflarinna, så går
Jag dig i borgen för hennes trohet! — Med dessa ord försvann andekonungen. Zeyn
fullbordade samma dag sitt äktenskap med den älskade, lät utropa henne till drottning
och lefde med henne många år i fröjd och lycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
