Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
Berättelsen om Furstinnan af Deryabar *)•
En konung i Harran hade femtio söner, bland hvilka den yppersta bette
Ko-dadad. Hans moder hade födt honom till verlden i en frin Harran aflägsen stad,
och ehuru Kodadad sjelf kände sin börd, hade hans fader konungen dock aldrig sett
bonom, och ban beslöt att icke gifva sig tillkänna, förrän han genom stora
bedrifter förvärfvat sig äran att bli erkänd som en konungason. Imellertid tog han
som okänd tjenst i sin faders hof och vann konungens tycke till den grad, att
denne åt honom anförtrodde uppsigten öfver sina öfriga söner. Men dermed voro
de ingalunda belåtna; för att bli af med hans uppsigt och beröfva honom
konungens nåd, beslöto de att bedja Kodadad om tillåtelse att begifva sig ut på en
jagtfärd, under hvilken de ämnade smyga sig ifrån bonom, öfvertygade derom, att,
när Kodadad återvände till konungen utan dem, ban skulle bli fövlsad ifrån
hofvet, om icke förlora sitt lif. Planen verkställdes ganska rigtigt, och den vredgade
konungen befallde Kodadad, när denne kom ensam tillbaka, att genast uppsöka
hans söner, så kärt honom vorè att behålla litt lif.
Kodadad kastade sig upp på sin häst ocb red bort för att uppsöka sina
bröder. I fem dagar hade han förgäfves irrat emkring, då ban en dag kom till en
stor slätt, midt på hvilken det stod ett palats af svart marmor. Han red rakt
fram emot detsamma och varseblef i ett af fönstren en underskön juugfru, som
stod der med utilaget hår, sönderslitna kläder ocb ett uttryck af djupaste smärta
hvilande öfver sitt anlete. Kodadad red närmare; men bon ropade till honom:
yngling, aflägsna sig från detta osaliga palats, eller skall du falla i händerna på
det vidunder, 10m bebor detl Här bor en jättestor Neger, som lefver blott af
men-niskoblod; ban griper aili de menniskor, som af sitt olyckliga öde föras till denna
slätt, och insperrar dem i mörka fängelser, ur hvilka han släpar dem fram för att
uppsluka dem. — Jag sjelf, — fortfor hon, — kom först I går i närheten af detta
slott och blef hitsläpad af vidundret, som dödade alla mina följeslagare. Af mig
fordrar ban min kärlek, ocb om jag icke inan morgonen ger efter för hans dju-
*) Sammandrag efter Weil.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
