Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
lördagen; men han skulle likväl infinna sig äfven följande dagen och taga sin brorson
med sig samt föra honom ut att spatsera i trädgårdarna kring staden; Aladdin hade
hittills umgåtts blott med barn och borde nu lära sig att vara tillsammans med fullvuxna.
Utan att ana någonting ondt, var Aladdins moder genast färdig att meddela honom
sin tillåtelse tiH vandringen, och ynglingen sjelf kunde af, otålighet knappt afvakta den
följande morgonen, då han skulle få se så mycket, hvarom ban förut icke haft något
begrepp.
Morgondagen kom, och trollkarlen infann sig. I hans sällskap vandrade Aladdin
ut genom stadsporten till de med trädgårdar omgifna praktfulla palatserna derutanlör,
och sedan de besökt åtskilliga, stadnade de slutligen i en park, der de hvilade ut
vid en springkälla samt förtärde åtskilliga frukter och bakverk, som trollkarlen hade
med sig. Under den lilla måltiden förmanade trollkarlen Aladdin att bortlägga sin
barnsligbet, och efter dess slut fortsatte de sin vandring genom trädgårdarna, bortom
dessa samt’ ut på slätten, hvarifrån de småningom kommo till grannskapet af bergen.
Aladdin, som aldrig gått så mycket i hela sin lifstid, kände sig trött och
frågade, om det icke nu vore tid att återvända till staden. Trollkarlen bad honom icke
fälla modet, så skulle han visa honom en trädgård, som öfverträffade allt hvad de
hittills sett, och Aladdin följde med, lyssnande till de roande berättelser, med hvilka
den föregifna farbrodern sökte att förkorta vägen. Ändtligen kommo de fram mellan
tvänne medelmåttigt höga berg, som åtskiljdes genom en smal dalgång, ty detta var
det ställe, dit trollkarlen ämnat föra Aladdin för att med hans tillhjelp verkställa en
stor plan, för hvars skull han ditkommit från Afrikas yttersta gränser. — Nu äro vi
framme, — sade han till Aladdin, — och jag skall här låta dig få se någonting
utomordentligt, som förblifvit obekant för alla öfriga dödliga. När du sett allt, skall du
tacka mig för det jagi visat dig så många underbara ting. Medan nu jag slår eld,,
skall du hopsamla så mycket ris, som du kan. ty hår skola vi uppgöra en brasa.
Brasan var snart uppgjord, och i samma ögonblick riset uppflammade, kastade
trollkarlen derpå ett rökverk, som ban haft i beredskap, derunder upprepande
åtskilliga trollformler. I detsamma började jorden darra; bon öppnades, och man såg
en sten om ungefär halfannan fot i fyrkant, som låg nere i jorden, och midtpå
hvilken det fanns en ring af bronz, med hvilken stenen kunde upplyftas. Aladdin
förskräcktes och ville fly; men trollkarlen böll honom tillbaka samt tilldelade honom ett
sådant slag, all ban kastades till marken. Med tårar i ögonen frågade Aladdin,
hvarföre han skulle tuktas så strängt; och trollkarlen tilltalade honom nu i vlnlig*
ordalag, lugnade hans rädsla och lät honom veta, att under stenen låge en
förborgad skatt, som var ämnad åt Aladdin och skulle gOra honom större In alla konan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
