Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
Uteslutande sysselsatt med den dödsfara, hvari han sväfvade, blef Aladdin icke
förskräckt af den gräsliga synen; utan en darrning på rösten svarade han: hvem du
ock är, så hjelp mig ifrån detta ställe! — Knappt hade han uttalat dessa ord, förrän
jorden öppnades, och han befann sig uppe på jorden, på det ställe, dit trollkarlen
hade fört honom.
Först småningom kunde Aladdin vänja sig vid dagsljuset; han såg då med
förvåning icke ett spår af någon öppning i jorden och kunde omöjligen förstå, huruledes
han med sådan hast åter kommit upp till den öfre verlden. Snart blef han imellertid
varse askan efter den förbrända rishögen, och såg på afstånd den af sina
grönskande trädgårdar omgifna staden. Han begaf sig på vägen dit, tackande Gud för sin
räddning; men knappt hade han trädt in i sin moders boning, förrän han af svaghet
föll i vanmagt. Modern, som redan trott honom försvunnen för alltid, gjorde allt för
att återkalla honom till lifvet, och så snart han åter slog upp ögonen, begärde han
mat. Hon satte fram för honom hvad hon hade till hands, och nu började Aladdin
för henne en vidlyftig berättelse om allt hvad ban utstått, derunder icke sparande
den föregifna farbrodern, hvilken han rent ut kallade för en skurk, en bof och
förrädare. Slutligen visade han för modern lampan, för hvars skull han utstått så
mycket, och de ädelstenar, med hvika han belastat sig, men om hvilkas värde hon hade
lika litet begrepp som hennes son. Gumman instämde bjertligen i hans förbannelser
öfver den föregifna svågern, men tackade lika bjertligen Gud, som gifvit henne
hennes son tillbaka.
Den utmattade Aladdin sof till långt inpå följande dagen och begärde vid sitt
uppvaknande åter någonting att äta. Men gumman hade ingenting, utan ämnade
sig ut att sälja den bomull, som hon hade färdigspunnen, och för betalningen inköpa
mat. Aladdin bad henne att i stället lemna honom den hemförda lampan, så skulle
ban gå ut och försöka sälja denna. Men lampan var rostig och oren, och gumman
måstp nödvändigt skura densamma, innan den kunde utbjudas till salu. Knappt hade
bon likväl börjat gnida lampan, förrän, i hennes sons närvaro, ögonblickligen en
jättestor ande stod inför henne och med dundrets röst sade: hvad vill du? Jag,är redo
att lyda dig som din slaf och allas deras slaf, hvilka hafva lampan i sin hand, så väl
jag som alla lampans öfriga slafvar|
Aladdins moder svimmade af skräck; men Aladdin, som redan haft en liknande
syn, fattade skyndsamt lampan och svarade i moderns ställe: jag är hungrig, skafTa
mig att äta! Anden försvann och återvände i ögonblicket, bärande på hufvudet ett
stort silfverfat, hvari stodo tolf smärre fat af samma ädla metall, innehållande dc
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
