Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
läckraste rätter; i handen bar ban derjemte två flaskor af det ädlaste vin, tillika med
tvänne silfverpokaler. Han ställde ifrån sig alltsammans och försvann.
Allt detta hade hunnit ske, inan Aladdins mor hemtat sig från sin svimning;
men när hon med förvåning frågade, hvarifrån allt detta öfverflöd kommit, besvarade
sonen hennes spörsmål blott med uppmaningar att taga för sig af de doftande
rätterna, som räckte tiil både frukost, middag och afton. Först efter slutad måltid
berättade Aladdin för henne, huru alltsammans tillgått, och när hon fick höra, att
sonen med lampans och ringens tillhjelp kunde ställa andar till sitt förfogande,
uppmanade hon honom att genast göra sig af med dessa klenoder, så förfärad hade hon
blifvit vid åsynen af anden. Hen Aladdin förklarade, att ban ingalund* ämnade
göra sig af med dessa dyrbarbeter, hvilkas värde han nu lärt sig att inse; dock
lade han henne på hjertat den största försigtighet, på det de afundsjuka grannarne
icke skulle få någon aning om det välstånd, hvari den fattiga skräddarens
efterlefvande så oväntadt kommit. Modern hade ingenting vidare att invända, men
yttrade blott: käre son, du kan göra som du för godt finner; men jag för min del vill
ingenting hafva med andar att skaffa. Jag förklarar dig härmed, att jag tvår mina
händer i oskuld och aldrig mer skall tala med dig derom.
Under de närmast följande dagarna lefde de deraf, att Aladdin försålde de tolf
silfverfaten till en Jude, som förstod att draga fördel af ynglingens okunnighet om
silfrets värde och betalade dem med en spottstyfver. Slutligen måste Aladdin sälja
det stora fatet, hvari de andra hade stått, och erhöll för detsamma af Juden tio
guldstycken, hvilka likaledes användes för hushållet. Imellertid hade Aladdin allt
sedan sitt äfventyr med den Afrikanska trollkarlen upphört med sitt förra
lefnadssätt och tillbragte sina dagar med att spatsera eller i samtal med äldre personer,
hvilkas bekantskap han gjort. Ofta stadnade ban vid de stora köpmännens
handelsbodar och lyssnade till deras samtal samt förvärfvade sig på detta sätt någon
kännedom af verlden och en viss bildning.
När de tio guldstyckena voro slut, tog Aladdin åter sin tillflykt till lampan,
hvars ande betjenade honom på samma sätt som förut. Senna gång lyckades han
dock få sälja sina silfverfat åt en guldsmed, som händelsevis varit vittne till hans
handelsaffärer med Juden, och som nu betalade honom två och sjutio guldstycken i
stället för ett, hvarmed Juden aftpisat honom. Aladdin och hans mor hade sålunda
i sin lampa en aldrig försinande penningekälla, men lefde lika indraget som förut
och hade sålunda länge nytta af det mynt, som de erhöllo. Så tillbragte de flera år,
hvilka Aladdin använde på sin egen utbildning, så att ban snart kunde i allt täfla
med de bäst uppfostrade unga män. Genom sina besök hos de förnämsta köpmän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
