Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
tlTI modern framställda begäran och lemnade benne valet mellan att uppfylla
densamma eller se sin son dö.
Modern uppbjöd bela sin vältalighet till att förmå honom att afstå från sin
plan; hon påminde honom, huru bon darrat för sin aflidne man, när bon hade
någon småsak att bedja denne om, ocb föreställde bonoip, huru bon i sultanens
närvaro icke skulle våga öppna sin mun; till slut erinrade bon honom äfven derom,
att ingen finge träda inför sultanen, utan att till honom medföra en skänk, ocb
hvarifrån skulle de taga någonting, som vore den mägtiga monarcben värdigt?
För detta sistnämda visste dock Aladdin råd; han berättade modern, att de
brokiga glasbitar, som han medhaft från det underjordiska hvalfvet, vore ädelstenar,
Större och mer värda än de, som stadens juvelerare hade till salu, och efter
långvarigt tal fram och tillbaka lyckades ban ändtligen fullkomligt besegra moderns
motvilja samt aftvinga henne löftet att villfara bans begäran.
Morgöndagen utsattes till besöket hos sultanen. Aladdins moder lade
ädelstenarna i en vas af porslin, inknöt alltsammans i en hvit linneduk och begär sig
till palatset, der divanen redan var samlad och talrikt besökt. Gumman ställde
sig så, att hon hade sultanen gent emot sig; men som hon icke förstod, att hon
börde anmäla sitt ärende, blef hon icke heller uppropad att framträda, utan såg
till sin förvåning sultanen aflägsna sig utan att fästa någon uppmärksamhet vid
benne. Hon ursäktade sig på bästa sätt hos sin son, och denne måste väpna sig
med tålamod, när hon lofvade honom, att ytterligare göra ett försök att få tala
med sultanen. Sex gånger hade hon redan infunnit sig, utan att uträtta
nagoA-ting vidare, då sultanen, sotn blifvit Uppmärksam pa gumman med det hvita
klädet i banden, slutligen frågade sin vezir, om ban kände henne och visste hvad
hon ville. Veziren var okunnig derom, men fick sin herres befallning att kalla
fram gumman, nästa gång hon infunne sig. Nästa gång divanen sammanträdde,
infann sig gumman ganska rigtigt ocb blef sedd af snltanen, hvilken anbefallde
veziren att låta den öfversta bland dörrvaktarne föra fram benne inför thronen.
Hon fördes fram och betedde sig på samma sätt, som hon sett alla andra göra,
det vill säga, knäböjde och vidrörde marken med sitt änne, då sultanen i nådiga
ordalag tillsporde henne om den angelägenhet, som förde henne dit. Vid denna
fråga kastade sig gumman åter till jorden ocb anropade sultanens mildhet oob
öfverseende; den sak, hvarföre hon kommit, vore så utomordentlig, nästan otrolig,
att hon darrade och bäfvade samt knappt djerfdes att omtala densamma. Nyfiken,
tillsade sultanen alla de närvarande att lemna salen, der han qvarstadnade ensam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
