Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
nen lärde han sig äfven inse värdet af de frakter, som ban plockat i den
underjordiska trädgården, och fann snart, att han i dem egde en skatt af omätligt värde.
Imellertid var han klok nog att derom icke säga det ringaste St någon, icke ens åt
sin moder, och denna tystlStenhet hade han säkerligen att tacka för den ovanliga
lycka, som sedan föll på bans lott.
En dag, då Aladdin vandrade omkring i staden, hörde han, huruledes der
utropades en befallning af sultanen, att en hvar skulle stänga sin handelsbod och sin
husport samt draga sig tillbaka till det inre ar sin boning, tilldess prinsessan
Badr-ulbudur *), sultanens dotter, som ämnade sig i badet, hade gått förbi och kommit
tillbaka.
Detta offentliga utrop väckte hos Aladdin en önskan att få se konungadottern
utan slöja, och ban beslöt att till den ändan ställa sig bakom dörren till badet för
att se henne genom en springa. Hans list lyckades. Hon kom, beledsagad af ett
stort antal fruntimmer och eunucber, af hvilka hon omgafs på alla sidor, och några
steg ifrån dörren aftog hon sin slöja, så att Aladdin tydligt kunde se henne.
Ynglingen bade aldrig sett någon obeslöjad qvinna, med undantag för sin ålderstigna
moder, och när han blef varse den fulländadt sköna konungadottern, bier han helt och
hållet förbländad och utom sig af förtjusning. Han stadnade länge qvar försänkt i
hänförelse, men begaf sig slutligen hem, der han icke för modern kunde dölja sia
förvåning och oro, men på alla moderns förfrågningar om anledningen dertill icke
ville gifva henne någon upplysning. Först följande morgonen omtalade han öppet
för henne, huruledes han sett konungadottern obeslöjad och ögonblickligen blifvit
upptänd af den varmaste kärlek till henne, hvarföre det nu vore hans önskan, att
hans moder måtte begifva sig till sultanen och af denne begära hans dotter till gemål
åt sin son Aladdin.
Gumman arhörde bonom uppmärksamt och frågade slutligen leende, om han vore vid
sitt fulla förstånd, då han ar henne kunde begära sådant. När han förklarade, att han
talat på fullkomligt allvar, gaf modern honom tillkänna, att hon icke ämnade inlåta
sig i ett sådant vågspel. — Hvem är då du, min son, — fortfor hon, — att du kan
vara nog djerf att höja dina tankar till din sultans dotter? — Har du glömt, att du
är son till en bland de ringaste skräddarne i bans hufvudstad, och att du äfven på
din moders sida ej kan räkna dig af högre börd? Yet du icke, att sultanerna icke
bruka gifva sina döttrar ens åt söner af sultaner, då dessa icke hafva något hopp om
att en gång bli regerande konungar ? — Aladdin medgaf allt detta, men vidhöll likväl sin
’) Fullmåne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
