Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
gjorde narr af honom; de förbigående skrattade åt hans dumhet; men Afrikanen lät
sig ingenting bekomma, utan fortfor med att ropa: hvem vill byta sig till nya lampor
emot gamla? Detta upprepade han så länge, att prinsessan Badrulbudur, som befann
sig uti salen med de tjugofyra fönstren, slutligen hörde det och, när bullret
nedanföre alltjemt tilltog, slutligen skickade en slafvinna att höra efter anledningen
dertill.
Slafvinnan kom tillbaka, skrattande öfver lamphandlarens dumhet; en annan
slafvinna anmärkte, att en gammal lampa stode på en pelarkrans, och föreslog prinsessan
att försöka, huruvida mannen verkligen hade allvar med sitt anbud att gifva en ny
lampa för en gammal. Den Ifrågavarande lampan var just Aladdins underbara
lampa, hvilken han eljest alltid brukade bära på sig, men under sin frånvaro på jagten
ställt upp på pelarkransen; och konungadottern, som ingenting visste om lampans
värde, gick in på slafvinnans förslag samt befallde en eunuch att taga ned lampan
och byta bort henne. Eunuchen lydde, och trollkarlen, öfvertygad om att lampan
vore den rätta, emedan i Aladdins palats allt husgerådet var af guld eller silfver,
lemnade genast en ny lampa i stället för den gamla, hvilken han under gatpojkarnes
gälla skratt sorgfälligt gömde. Skyndsamt begaf ban sig derifrån, satte ifrån sig sin
korg med lamporna, smög sig undan på bakvägar och kom till ett ställe utanför
staden, der han dröjde, tilldess natten blef som mörkast. Nu framtog ban lampan och
kallade anden, hvilken efter vanan förklarade sig beredvillig att lyda alla befallningar
af lampaiis herre. Trollkarlen befallde honom att genast föra Aladdins palats med
allt, som deruti fanns, till ett visst ställe i Afrika, och inom ett ögonblick voro
palatset, Aladdins gemål, hans tjenare och skatter förflyttade dit.
När sultanen vaknade på morgonen, begaf han sig efter sin vana till fönstret för
att betrakta Aladdins palats; men hvem beskrifver hans förvåning, när han icke fann
det på sitt ställe? Han lät genast kalla storveziren, som blef lika förvånad, när icke
heller ban kunde upptäcka ett spår af palatset. Han fann nu ett godt tillfälle att
förfäkta sin gamla sats, det hela palatset och allt underbart deri vore blott ett verk af
trolldomskonst, och sultanen, som pu icke längre kunde motsäga honom, beslöt att
genast afhugga Aladdins hufvud. Aladdin var dock frånvarande, och på sultanens
befallning afsändes tretio ryttare för att hemta honom. De funno honom på
hemvägen, beledsagade honom ett stycke, men förklarade derpå, alt ban vore deras fånge.
En kedja kastades om hans händer och hans hals, en af ryttarne fattade i kedjans
andra ända, och på detta sätt nödsakades han att gående följa efter ryttarne, när de
redo in i staden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
