Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
På detta sätt fördes han fram emot sultanens palats; men när folket såg sin
Älskling sålunda slSpas som en förbrytare och anade, att hans dödsdom vore afsagd,
rotade det sig tillsammans ocb sökte rycka honom ifrån ryttarne. Genom skickligs
vändningar lyckades dock dessa komma med sitt byte fram till den öppna platsen
utanför palatset, der de ställde upp sig för att afvärja folket, medan Aladdin fördes
in. Derinne väntades fången af sultanen och storveziren, som stodo på en balkong.
Den förre befallde skarprättaren att afslå Aladdins hufvud; men knappt hade Ungen
knäböjt» förrän storveziren, hvars uppmärksamhet väcktes genom larmet och bullret
utanföre, varseblef, att folket, som öfverväldigat ryttarne, våldsamt stormade in i
palatset. Han gaf genast om den hotande faran en vink åt sultanen, som, bekymrad
för sin egen säkerhet, strax befallde skarprättaren att sticka sitt svärd i skidan och
benådade Aladdin till lifvet. Derigenom afväpnades folket och skiljdes åt; men
Aladdin, som ännu stod qvar på blodsmattau, vände sitt ansigte upp emot balkongen och
bad sultanen att till den nåd, han redan förunnat honom, tillägga en annan, den, att
låta honom veta hvad han förbrutit. — Sultanen befallde honom komma upp på
balkongen och tillsade honom, när han kommit dit, att säga, hvart det af honom
uppbyggda palatset tagit vägen. Aladdin såg sig omkring, fann blott en öppen plats,
der palatset bade stått, och förstummades af förvåning.
— Säg mig, hvar palatset och min dotter äro? — upprepade dea vredgade
sultanen sin förut framställda fråga.
— Herre, — svarade Aladdin, — jag ser, att palatset icke längre står på sia
plats; det är försvunnet, ben hvart, kan jag icke säga. Så mycket kan jag dock
försäkra, att jag icke har någon andel i denna tilldragelse.
Men dermed var sultanen ingalunda beläten; han fordrade tfllbaka sin dotter,
och först sedan Aladdin ödmjukt anropat honom om fyrtio dagars uppskof för aU
anställa efterforskningar samt lofvat, att efter denna tids förlopp sjélfmant infinna
sig inför hans thron, lät den vredgade konungen något blidka sig. — Jag beviljar
dig dessa fyratio dagar, — sade han;— men tro icke, att du kan undfly min vrede.
1 hvilken vrå af jorden du än må sticka dig undan, skall jag alttid förstå att
finna dig.
Djupt förödmjukad aflägsnade sig Aladdin. Alla de, som fordom ödtnjukat sig
för honom, vände honom nu föraktligt ryggen, och s]eir var han knappt mägtig sina
sinnens bruk. Tre dagar dröjde han ännu qvar i staden, ett föremål för hån af de
flesta och för medlidande af några få; men derefter begaf han sig ut på vandring,
sorgfälligt undvikande de besökta vägarna och hållande sig blott på obanade Stigar.
Tid nattens inbrott kom ban till stranden af en flod, och i hans förtvfflah föll det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
