- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / VII. Bandet /
165

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

165

tom hon förtärde; men jag beslöt att göra våld på mig och ingenting såga I den
förhoppning, att detta förhållande skulle åndra sig. med tiden. Men min förhoppning
var fåfäng, såsom jag blott alltfflr snart skulle inse.

En natt, då Amina trodde mig ligga i djup sömn, steg hon sagta upp, och jag
märkte, huru bon klädde på sig meif yttersta försigtighet, för att icke väcka mig.
Oetta förmådde mig att ligga alldeles orörlig ocb efter utseendet djupt insomnad,
tilldess hon var fullt klädd, då hon genast lemnade rummet. I ögonblicket steg
jag upp, kastade kläder på mig ocb kunde genom ett åt gården vettande fönster se
huru bon öppnade porten ål gatan och begaf sig ut.

Jag skyndade efter ocb följde henne, tilldess jag såg henne gå In på en
begrafningsplats i grannskapet af vårt hus. Jag klättrade upp på en mur, hvarifrån jag
kunde se öfver begrafningsplatsen, och häV fann jag Amina i sällskap med en
gast’).

Du vet, o herre, att sädaria gastar vanligtvis bo i gamla, förfallna byggnader,
ifrån hvilka de öfverfalla de förbigående, döda dem och förtära deras kött. Om de
icke kunna komma ål någon lefvande, så begifva de sig nattetid till
begrafningsplatsen, gräfva upp liken ocb äta deras kött.

Jag blef ytterligt förfärad, när jag såg min hustru i sådant sällskap och tillika
med gasten ätande köttet af ett samma dag begrafvet lik, under det de helt
lugnt samtalade med hvarandra. När deraf måltid var slut, kastade de liket i
grafven ocb skottade mull deröfver, medan jag skyndade hem, lemnade porten åt
gatan på glänt, sådan jag funnit den, begaf mig in i sofruminet, lade mig och
låtsade sofva. Kort efteråt smög sig Årnina in och lade sig vid min sida.

Vid tanken på hvad jag sett, betogs jag ar en fasa, som hindrade mig från att
åter insomna, hvilket lyckades mig först mot morgonen, då jag snart väcktes at
kallelsen till bönen. Jag begaf mig ti^ moskéen och vandrade sedan omkring t
staden, sysselsatt med tankar på huruledes jag skulle kunna förmå min hustru att
ombyta lefnadssätt. Ändtligen beslöt jag att försöka detta med lämpor och begaf
mig med denna föresats hemåt. Här var middagen färdig, vi gingo till bords,
och Amina ål sitt ris på det vanliga sättet. Jag gjorde benne vänliga
röreställningar ocb sade henne, att jag hittills tegat och låtit tillreda alla möjliga rätter för
att se, om ingenting skulle smaka henne; men alla mina bemödanden hade miss-

*) Ghul, enligt Musulmännens tro ett slags spöken, som lefva blott af köttet

på lik.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:22:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/7/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free