Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
lyckats. — Jag Vill visat icke tvinga dig till någonting, — slutade jag; — men jag
besvär dig, Amioa, sig mig, om icke det kött, som man blr sätter fram för oss, är
bättre än köttet af lik?
Knappt hade jag yttrat dessa ord, förrän Amina, som genast märkte, att jag
be-spejat henne, uppblossade i vrede. Hennes ansigte blef cldrödt, hennes ögon tycktes
tränga ut ur hufvudet, och fraggan stod henne kring läpparna. Hon fattade en skål
med vatten, som stod på bordét, doppade fingrarna deri, mumlade mellan tänderna
några ord, som jag icke förstod, stänkte af vattnet i mitt ansigte ocb ropade: usling,
mottag straffet för din nyfikenhet ocb blif till en hund!
I samma ögonblick förvandlades jag till en hund, ocb i bäpenheten öfver denna
plötsliga och oväntade förvandling kom jag mig icke till att fly undan,’så att bon fick
tid alt förse sig med en käpp och med denna misshandla mig på det obarmhertigaste.
Nu började jag springa undan, men förföljdes öfver allt af benne med hugg och slag
samt undgick med knapp nöd att bli klämd till döds af henne, då jag flydde ut
genom dörren, hvilken bon balföppnat, för att krossa mig med densamma, när jag
skulle försöka att smyga mig ut. Skriande och tjutande sprang jag framåt gatan,
men förföljdes af andra hundar, som beto mig illa. Jag tog undan dem min tillflykt
till en handelsbod, der man sålde hufvuden och andra delar af slagtade kreatur, och
lyckades tillvinna mig handelsmannens medlidande, så att han körde bort mina
förföljare. Men sedan detta skett, ville ban äfven jaga bort mig, — jag kunde finna,
att han hörde till de vidskepliga MusUlmän, som anse hundar för orena djur; —dock
gömde jag mig så väl undan, att ban emot sin vilja måste låta mig tillbringa natten
1 boden och hvila ut der, hvilket jag alltför väl behöMe efter allt det, som
vederfarits mig på denna dag.
Morgonen derefter, då min värd kom till sin bod med varor, som han inköpt
tör sin handel, och jag skyndade ut på gatan, der flera hundar samlat sig kring
boden, kastade ban visserligen några köttstycken åt mig, men hotade mig med ’käppen,
så ofta jag gjorde försök att åter komma in i hans bod. Nedslagen begaf jag mig
derifrån och stadnade utanför en bagare, som syntes mig vara en god och vänlig
man. Han gaf mig bröd, och då jag för att uttrycka min tacksamhet rörde på
hufvudet och hviftade med svansen, lät han mig icke allenast stadna qvar utanför boden,
utan lockade mig till och med in i densamma samt pekade på en plats, der jag
kunde ligga. Så fick jag stadna qvar hos denna man, som behandlade mig väl och
gaf mig tillräckligt med mat, för hvilket allt jag sökte uitrycka min tacksamhet såsom
hundar pläga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
