Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
detsamma hos slagtaren ett ansenligt stycke och begaf mig på hemvägen m*d
köttet i banden. Jag hade icke gått långt, förrän en uthungrad glada slog ned på
mig ocb ville rycka ifrån mig köttstycket, hvilket jag dock höll fast af alla krafter.
Under det fogeln flaxade med vingarna och förgäfves bemödade sig att rycka
köttstycket ifrån mig, föll turbanen af mitt hufvud, och i ett ögonblick hade fogeln
huggit uti denna samt försvunnit dermed. Jag uppgår ett gällt anskri, vid hvilket alla
grannarne skyndade ut på gatan, ocb när de sågo hvad som skett, förenade de sig
deri; men gladan lät icke skräma sig, utan förtsatte sin flygt, utan att släppa
turbanen.
Bedröfvad öfver min förlust, återvände jag hem. För det, som fanns qvar ar
de tio guldstyckena, måste jag köpa mig en ny huvudbonad, och med det lilla, som
sedan återstod, kunde jag icke verkliggöra mina förhoppningar. Mest smärtade det
mig dock, att min välgörare, om han komme i erfarenhet häraf, skulle anse det
otroligt och bli förargad deröfver, att bans gårva råkat i så dåliga händer.
De tio guldstyckena voro snart slut, och jag befann mig åter i samma elände
som förut. Sjelf knotade jag icke, utan ansåg det timade som en pröfning af Gud;
men min hustru, för hvilken jag icke kunnat underlåta att berätta min förlust, var
otröstlig deröfver, ocb mina grannar, för hvilka jag i min dumhet omtalat, att det
varit penningar i turbanen, och som icke kunde begripa, hvarifrån jag i min fattig’
dom fått dem, skrattade blott ocb gycklade med mig.
Ungefär ett halft år efter denna min olycka, kommo de bägge vännerna åter ål
samma trakt och beslöto att se efter, hvilken lycka jag haft med mina tvåhundrade
guldstycken. De funno mig lika eländig som förut, med den enda skilnaden, att
min turban syntes något snyggare. Saadi blef så förvånad, att ban icke kunde få
fram ett ord; men Saad helsade mig som vanligt och frågade, om icke min ställning
blifvit förbättrad. Bedröfvad, omtalade jag nu min olycka; men Saadi ville icke tro
derpå, utan menade, att jag försummat mitt arbete och lefvat i sus ocb dus, tilldass
penningarne voro förstörda. Jag hade all möda att öfvertyga bonom om att jag
talat sanning; men först när Saad kom mig till hjelp, lät ban blidka sig, upptog sin
penningpung ocb uppräknade i min hand åter tvåhundrade guldstycken, hvilka jag
i brist på pung gömde i barmen. Han förmanade mig att förvara dessa bättre än
de förra och aflägsnade sig derefter med sin vän.
Jag skyndade hem; men hvarken min hustru eller mina barn voro bemma.
Åter aftog jag tio guldstycken, men inknöt de öfriga i ett skynke och lade dem i
en med kli rylld lerktuka, der jag trodde, att det icke skulle ralia någon in att söka
dem. Kort èfteråt kom min hustru hem, och nu gick jag ut för att köpa hampa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
