Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
men sade henne icke ett ord om de bägge vännerna. — Medan Jag Tar borta, kom
en man, som sålde badlera, sådan fruntimren nyttja i badet, utföre gatan och
utropade sin vara. Min hustru hade behof af sådan lera; hon frågade mannen, om han
icke ville i stallet byta sig till kli, och når han förklarade sig villig dertill, lemnade
bon bonom klikrukan med mina tvåhundrade guldstycken i utbyte mot litet lera.
Det dröjde icke länge, förrän jag kom tillbaka med en stor börda hampa och
åtföljd af fem bärare, som likaledes hade dugtiga hampbördor. Jag lät inlägga
hampan i min lilla förrådsbod och satte mig derefter ned att hvila. Min blick föll ät
det ställe, der jag satt klikrukan; men jag kunde icke upptäcka densamma.
Förskräckt frågade jag min hustru efter krukan, och hon berättade mig sin efter hennes
förmenande lyckliga handel. Utom mig, berättade jag henne, hvad som funnits i
krukan; hon föll i förtviflan ocb öfverhopade mig med förebråelser för det jag icke
invigt henne i förtroendet. Jag lät benne storma ut, och när hon ändtligen blifvit
något lugnare, beslöto vi att för ingen omtala vår olycka. Jag fortfor med mitt
arbete som hittills, och det enda, som gjorde mig bedröfvad, var tanken på den
ädelmodiga Saadi ocb på det, som han skulle säga, när jag berättade honom denna
nya olycka.
Ändtligen kom den länge ocb med ångest väntade stunden, då de bägge
vännerna beslöto att söka upp mig. Jag blef dem varse redan på afstånd, och föga
fattades, att jag icke sprungit min väg ifrån mitt arbete; imellertid stadnade jag
qvar, men låtsade icke se dem, förrän de kommit mig belt nära och helsade mig.
Jag måste besvara helsningen, men slog genast ned mina ögon och berättade
omständligt min sednaste olycka, för att göra dem begripligt, hvarföre de funno mig i
samma fattigdom som förut. — Efter slutad berättelse vände jag mig till Saadi
ensam och sade: herre, det har icke varit Guds vilja, att jag skulle bli rik genom
din frikostighet. Gud vill, att jag skall vara ocb förbli fattig; men icke desto mindre
skall jag aldrig upphöra att för dig känna samma tacksamhet, som skulle ditt
syftemål harva blifvit fullständigt uppnåddt.
Saadi svarade: om jag än ville tro, att allt hvad du sagt är sanning och icke
blott hopsatt för att öfverskyla din dåliga hushållning, så skulle jag ändock vakta
mig för några ytterligare försök, hvilka skulle sluta med mitt eget förderf. — Nu,—
tillade han, vänd till Saad, — står det dig fritt att också göra ett försök; visa mig,
att det utom penningar finnes andra medel till att göra en fattig stackares lycka på
det sätt, som vi mena; men sök dertill icke ut någon annan än Hasan. Hvad do
än må gifva honom, kan jag dock icke öfvertyga mig derom, iu ban derigenom skall
bli rikare än ban skulle kunnat bli genom de fyrahundrade guldstyckena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
