Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
bas, som da sett, de Rättroende» Beherrskar»; men harö stort det in tyckes rar»,
innehåller det likväl blott de för mig nödvändiga förvaringsrummen, hvaremot
der af boningsrum Icke finnes mer än ]ag oundgängligen behöfver fOr mig och de
mina.
Någon tid hade gått till ända, sedan jag flyttade ur min koja I mitt nya hui,
då Saadi och Saad, som icke längre tänkt på mig, händelsevis påminde sig mig
och begåfvo sig till den gata, der de fOrut varit vana att råka mig. De förvånades
högeligen, då de icke längre sågo mig, och rørfrågade sig, huru det gått med mig,
om jag vore dOd eller lefvande. Till sin ännu större förvåning fingo de nn böra,
att den, efter hvilken de frågade, blifvit en rik kOpman, kallad Kodjah Hasan
Alhabbal, eller köpmannen Hasan repslagaren, ocb att jag på den gatan låtit bygga
mig ett hus, som liknade ett palats. De beslöto genast att begifva sig dit ock
helsa på mig. — Under vägen samtalade de om min oväntade lycka; hum mycket
Saadi än var glad deröfver, uttryckte han dock sin missbelåtenhet dermed, att jag
ljugit för bonom och frånnarrat honom fyrahundrade guldstycken I stället tör två,
ty att den af Saad åt mig skänkta blybiten uträttat någonting, det kunde ban
aldrig föreställa sig.
Under sådana samtal kommo de bägge vännerna till mitt bus och konde vid
betraktandet deraf knappt tro, att det tillhörde mig, ja, ville svårligen tro det,
fastän portvaktaren, som de tillfrågade derom, bekräftade, att förhållandet vore
sådant. Så snart de inträdt, igenkände jag dem genast och ville kyssa fållen af
deras kläder, hvilket de dock icke tilläto, utan I stället omfamnade mig. Jag förde
dem in i ett gemak, der jag nödgade dem att intaga hedersplatsen, och samtalet
började. Saadi uttryckte sin glädje öfver min förbättrade belägenhet och yttrade
sin öfvertygelse derom, att hans fyrahundrade guldstycken gifvit upphof dertill,
men sade sig icke kunna begripa, hvarföre jag undanhållit honom sanningen ock
sagt, att jag förlorat penningarna. Saad förebrådde bonom för hans bristande
förtroende till mina ord, ocb jag berättade samvetsgrann!, likasom jag nu gjort inför
de Rättroendes Beherskare, hela tilldragelsen med blybiten och den uti fiskena
inälfvor funna ädelstenen. Äfven detta ville Saadi ej tro, men förklarade sig dock
nöjd med hufvudsaken, eller min nuvarande rikedom, hvilken han alltifrån början
åsyftat. — Det bade imellertid blifvit sent, ocb de ville aflägsna sig; men jag
förmådde dem att stadna qvar och spisa till afton bos mig, hvarefter de tillbragte
natten I mitt hus, för att tidigt följande morgon vara mig följakt|iga till min
landtgård. Färden dit företogs strax på morgonen sjöledes, och efter halfannan timoai
rodd an lindé vi till stället.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
