Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nande glasbil hemma. När barnen hörde detta förslag, började de skrika och begftra
att få behålla sta leksak, hvilket modern mäste lofva, sä att Judinnan fiek gå
med oförrättadt ärende, ehuru hon vid afskedet hviskade åt min hustru, att bon
icke skulle sälja glasbiten, förrän hon först låtit henne veta derom.
Juden var redan I sin bod uti bazaren, dit bans bnstru nu skyndade för att
berätta honom hvad hon sett i min fattiga koja. Mannen skickade henne tillbaka
m^d uppdrag att underhandla med min hustru om att få köpa ädelstenen ocb i
början bjuda litet, men gå allt bögre och ändtligen afsluta handeln rör hvilket pris
som helst. Judinnan skyndade tillbaka och bjöd min bustru tjugo guldstycken för
den vackra glasbiten; men min hustru ville icke inlåta sig i någon handel, förrän
hon först rådfrågat mig. Medan underhandlingarne påstodo, kom jag hem, och på
min hustrus fråga, om hon finge sälja glaset för tjugo guldstycken, gaf jag icke
genast något afgörande svar, ty jag kom ihog, med hvilken tillförsigt Saad, då ban
gaf mig blyet, sagt, att det skulle göra min ly«ka. Medan jag besinnade mig,
höjde Judinnan sitt bud till femtio guldstycken och kort derefter till hundrade;
men nu tog jag med ens mod till mig och begärde hundratusen guldstycken,
tilläggande, att jag visste, det ädelstenen hade vida bögre värde. Hon sade sig icke
utan sin mans vetskap kunna gifva mer än femtiotusen; men när jag icke desto
mindre vidhöll mitt pris, bad hon mig att åtminstone icke sälja ädelstennen, förrän
hennes man kommit hem och fått se bonom. Så snart Juden hemkommit, skyndade
ban till mig och såg genast, att diamanten vore högeligen dyrbar, hvarföre han
också ökade sin hustrus bud med ytterligare tjugotusen guldstycken; men. då jag
icke ville slå af det ringaste i mitt pris, afslöts ändtligen handeln mot detta, och
samma afton skickade han mig en bandpenning af tvåtusen guldstycken, hvarefter
jag följande dagen fick det återstående och lemuade diamanten i hans händer.
När jag på detta sätt blifvit så plötsligen rik, tackade jag Gud för hans
godhet och mildhet. Gerna skulle jag hafva kastat mig till Saads rötter, för att
betyga honom mia tacksamhet; men jag visste icke hvar han bodde, och detsamma
var förbållandet med Saadi, hvilken jag måste värdera som första upphofvet tHI min
lycka, ehuru bans goda afsigt ieke gått i fullbordan. Sedan blef mitt första
göromål att draga nytta af min rikedom. Jag lyssnade icke til) min hustrus förslager
att köpa ett bus och dyrbara kläder åt henne och barnen, utan I stället gjorde
jag förskotter åt fattiga yrkesbröder och lät dem arbeta tör min räkning, lofvande
dem god och punktlig betalning. Min rörelse blef snart så Utvidgad, att alla
rep-slagtre i Baghdad arbetade åt mig, och framdeles byggde jag mig ett stort hus Mr
att hafva allt mina hittills spridda varulager samlade på ett ställa Det Ir dalta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
