Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’252
invända, ocb med tillåtelse af köpmannen, i hvars bod Hussein satt, utbreddes mattan
på golfvet; Hussein och utroparen satte sig ned på henne, och knappt hade den förre
yttrat sin önskan att genast bli förflyttad till den khan, der han tagit in, förrän de i
Ögonblicket voro der. Dermed var mattans underbara kraft satt utom" allt tvifvel.
Hussein betalade utan motsägelse de fyrtio pungarna och gaf derjemte utroparen en
skänk af fyrtio guldstycken.
Glad öfver besittningen af den underbara mattan, som efter hans förmodan
otvifvelaktigt skulle förskaffa honom den sköna Nurunnihars hand, alldenstund hans
bröder sannolikt omöjligen skulle kunna hemföra sådana dyrbarheter, beslöt Hussein att
stadna några månader uti riket Bisnagar för alt göra sig fullkomligt förtrolig med detta
mägtiga rike, dess seder och bruk, dess gudsdyrkan och lagar. Ändtligen, når året
nalkades till sitt slut, beslöt han att begifva sig hem, betalade för sitt vistande i
kha-nen, satte sig på sin matta och var inom ett ögonblick i det härberge, der ban skiljts
från sina bröder. Här stadnade ban för att invänta dessa och gaf sig ut för en på
resor stadd köpman.
Hans yngre broder Ali hade imellertid slutit sig till en karavan, som gick till
Persien, och anländt till detta rikes dåvarande hufvudstad Schiraz, der han, som
un-dèr resan blifvit bekant med åtskilliga köpmän och gaf sig ut för en juvelhandlare,
likaledes tog in i en khan och sedan begaf sig ut för att bese staden. Han begaf
sig först till guldsmedernas bazar och betraktade med förvåning alla de dyrbarheter, som
der utbjödos till salu. Bland de talrika utropare, som gingo fram och åter igenom
bazaren och utbjödo varor, såg han äfven en, som bar i banden ett elfenbensrör af en
fots längd och ungefär en tums tjocklek, för hvilket han begärde trelio pungar. Ail
kunde knappast tro, att mannen var vid sitt fulla förstånd, då han begärde en sådan
summa för en till utseendet så ringa sak, och sporde honom derföre till om
anledningen till det dryga priset. Utroparen sade honom nu, att ett glas var infogadt i
hvardera ändan af röret, och att man blott behöfde se igenom dessa glas för
att genast bli varse allt det, som man önskade se. Denna uppgift ville Ali
naturligtvis pröfva, tog röret, förde det till ögat och önskade att få se sin fader, sultanen,
hvilken också genast framställde sig för hans blickar, sittande i sin divan i allsköns
-välmåga. Dernäst önskade han att få se furstinnan Nurunnihar, och knappt hade
han hunnit yttra denna önskan, förrän han genast blef henne varse i kretsen af
hennes slafvinnor, som flätade hennes bår, och med hvilka hon log ocb skämtade.
Ali begärde inga ytterligare prof; öfvertygad om elfenbensrörets egenskaper, köpte
ban det för fyrtio pungar ocb stadnade, efter det han kommit i besittning af deifei
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
