Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’253
dyrbarhet, någon tid qvar uti Schiraz, hvarifrån han slutligen afreste i sällskap med
en karavan och anlände till det aftalade stället, der hans broder Hussein redan
inträffat. De beslöto nu att gemensamt invänta sin yngsta broder, Achmed.
Denne hade begifvit sig till Samarkand och uti bazaren derstädes köpt ett med
konst förfärdigadt äple, som utbjöds till salu för tretiofem pungar och hade den
egenskapen att böta alla sjukdomar, blott den sjuka luktade derpå. Achmed profvade
äplets undergörande kraft på en dödssjuk man, som genast blef helbregda, så snart
ban blott luktat på det underbara äplet, och Achmed drog nu icke ett ögonblick i
betänkande att köpa detsamma. Efter afslutad handel stadnade ban en tid qvar i
Samarkand, men afreste derifrån med en karavan och anlände lyckligt till del utsatta
stället, der han träffade sina bröder i bästa välmåga.
Hussein och Ali hade visserligen för hvarandra redogjort för sin resa och äfven
visat hvarandra hvad de medfört; mon de beslöto likväl att icke anställa nägra prof
med hvarken mattan, hvars hemliga kraft Ali ej kände, eller elfenbensröret, som
föreföll Hussein utan värde, förrän deras yngsta broder hade anländt. När Achmed
slutligen inträffade, förevisade de för hvarandra sina medförda dyrbarheter och
förklarade den ena för den andra, hvartill de skulle användas. Hussein lorprisade
högeligen sin matta, med hvilken han i ögonblicket kunde förflytta sig hvart bonom
behagade; men Ali menade, att hans elfenbensrör förtjenade lika mycken beundran.
Han lemnade det i Husseins händer och uppmanade brodern att sjelf öfvertyga sig
om dess underbara kraft.
Hussein tog elfenbensröret, förde ändan deraf till sitt öga och önskade att få se
Nurunnihar. Knappt hade han uttalat denna önskan, förrän bröderna sågo honom
blekna och hörde honom utropa, alt han sett deras sköna fränka liggande på sin
säng, omgifven af sina slafvinnor och eunucher, ögonskenligcn sjuk och nära döden.
Han lemnade derefter röret åt Ali, som likaledes såg detsamma; när sedan äfven
Achmed varit vittne till det bedröfliga skådespelet, utropade han: bröder, vår fränka
Nurunnihar beünner sig visserligen döden nära; men jag tror imellertid, att jag kan
från benne aflägsna dödens ögonblick, blott vi ej försumma någon tid.
Med dessa ord visade Achmed för sina bröder sitt underbara äple och förklarade
dess nytta. Hussein föreslog, att de alla tre skulle sätta sig på mattan och önska sig
in uti Nurunnihars gemak; de gjorde så, och knappt hade denna önskan hunnit bli
uttalad, förrän de alla tre befunno sig der de ville.
Hvilken förvåning konungasönernas plötsliga närvaro skulle åstadkomma hos
Nurunnihars slafvinnor och eunucher är lätt att föreställa sig; men utan alt bekymra
sig derom, skyndade Achmed fram lill sin sköna fränka, som låg i de sista andedra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
