Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’263
hvarpå bon uträttat sitt uppdrag, skyndade hon till staden ocb begaf sig genom en
hemlig dörr in i palatset, der sultanen genast Ut henne komma inför sig. För
honom berättade hon nu, huruledes hon upptäckt Achmeds vistelseort, ocb huru
hon blifvit mottagen i hans gemåls palats. Hon omtalade den helsogifvande dryck,
som man gifvit henne, ocb hvars kraft hon ingalunda betviflade, ehuru hennes
sjukdom varit endast låtsad, och bon utbredde sig derjemte med hänförelse öfver alla de
skatter och dyrbarheter, som hon sett. Slutligen föreställde hon sultanen, att, eburu
bon visst icke betviflade Achmeds redlighet, det dock kunde vara möjligt, att hans
gemål kunde öfvertala bonom till att störta sin far ocb bemägtiga sig dennes rike.—
Detta, — sade hon, — är skälet till den oro, hvilken du kan skönja bos mig,
ocb det tillbör min herre att öfvcrväga denna vigtiga sak med all den
uppmärksamhet, som den" förtjenar. — Sultanen tackade henne för hvad bon gjort och för
hennes goda råd, men sade sig i denna sak ingenting kunna besluta, förrän ban bört
sina rådgifvare.
Sultanen befallde nu trollqvinnan att följa med sig ocb införde henne till sina
gunstlingar, med hvilka han samtalat, då bon anmälte9. Han berättade dem hvad
ban nysi bört, meddelade dem sina farhogor för möjliga planer af Achmed och
dennes gemål samt sporde dem till råds, buru sådant skulle kunna afvärjas. Man
gaf det rådet, att konungasonen skalle, för att göras oskadlig, kastas i evinnerlig!
fängelse. Trollqvinnan tyckte dock detta vara att gå alltför mycket bröstgänges
tili väga; hon påminde derom, att man tillika med Achmed också borde fängsla alla
bans följeslagare; men dessa voro andar, hvilka, så snart man bure bänder på dem,
skulle i ögonblicket försvinna och meddela sin drottning hvad som skett. Att bon
sedan skulle hämnas, vore otvifvelaktigt. Bättre vore det då att tillgripa någon
annan utväg till sultanens beskyddande mot de onda anslag, som Achmed möjligen
kunde bysa. Det vore bekant, att andarne bade öfvermensklig magt; man kunde
ju derföre förbinda Achmed till att genom Pari Banus medverkan förskaffa sin far
vissa förmåner under den förevändningen, att ban dermed skulle göra sultanen en
stor tjenst. Så, — fortfor bon, — när vår herre konungen tågar i fält, måste ban
göra stora kostnader för att anskafTa tält åt bela sin bär med alla dess lastdjur;
—-skulle icke konungen kunna förpligta Achmed att i kraft af det stora inflytande,
som ban bar hos andedrottningen, förskaffa konungen ett tält, som kan rymmas i
en band, men icke desto mindre gifva skygd åt bela bären? Mera behöfver jag icke
säga. Om konungasonen anskaffar tältet, kan man af honom begära någonting
annat ocb så allt framgent, tilldess ban slutligen måste finna sig ur stånd att tilU
fredsställa hvad som önskas. Då skall han af blygsel icke längre våga att låta se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
