Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’223
dervischen, huruvida det vid detta farliga foretag vore förbjudet att anvlnda en
oskyldig litt. På bant fråga, om hvar| denna list skulle bestå, svarade Parisade.
att bon åmnade tillstoppa sina Oron med bomull för att ingenting höra af de
förfarande ljuden, och nir dervischen icke förbjöd henne att göra ett försök dermed,
begaf bon sig beslutsamt till berget, dit det af dervischen erhållna klotet visade
henne vägen. När hon kommit till bergets fot, tillstoppade hon sin» öron och
började ttiga uppföre med fasta steg och oförfaradt mod. Hon hörde blott ett svagt
sorl af rösterna, och ju högre uppåt bon kom, desto starkare ocb mer bullrande
blefvo de, ehuru de dock icke förmådde åstadkomma någon förvirring hos henne. —
Smiden fritt, -»• så sade hon vid sig sjelf, — Jag bekymrar mfg icke derom; ni
skolen Icke hindra mig från att fortsatta min vandring. Ändtligen kom hon tå
bögt upp, att hon bOrjade te buren och fogeln, hvilken sistnämda äfven sökte
skr A ma henne ocb, tå liten ban ock var, ropade till henne med dundrande rött:
— tillbaka I Trad icke närmare intill mig!
A|en Parisade förduhblade hastigheten af sin gång, när bon såg sig tå nira till
det efterlängtade målet. Hon uppnådde lyckligen bergets släta topp, skyndade fram
till. buren, fattade bonom med banden ocb sade till fogeln: — till trott för din
motvilja, rogel, ar du nu i mitt våld ocb tkall icke undkomma mig I
Parisade tog nu bomullen ur sina öron, ocb fogeln lofvade benne obrottslig
trohet och undergifvenhet. — Jag-vet, hvem du är, ocb Till äfven siga dig, att du
sjelf Icke känner det; men det skall komma en dag, då jag boppas kunna göra dig
en tjenst, för hvilken du säkerligen skall tacka mig. På det jag genast måtte kunna
gifva dig ètt bevis ar min upprigtigbet, ber jag dig säga mig hvad du önskar; jag
ar redo att lyda dig.
Konungadotterns glädje var utomordentlig, och det Törsta, som bon begärde af
fogeln, var, att ban skulle visrf benne på det ställe, der det guldgula vattnet vore
att finna. Fogeln visade benne dit, och bon fyllde med vattnet en silfverflaska, som
hon haft med tig; men med detta vatten var hon ändock icke belåten, utan befallde
vidare fogeln säga sig, hvar hon skulle finna det sjungande trädet. — Vand dig
om, —• sade fogeln, — så skall du bakom dig se en skog, ocb i den skogen står
det underbara trädet. Parisade begaf sig in i skogen ocb bade snart urskiljt
trädet på de välljudande rötter, som hördes derifrån. Trädet var likväl stort ocb
lummigt, tå att bon omöjligen kunde draga upp det ur marken ocb taga det med sig;
men fogeln sade henne, att, blott hon arbrOte den minsta qvist ocb satte den uti
sin trädgård, skulle qvisten genast slå rot ocb inan kort uppveza till ett lika stort
träd som moderträdet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
