Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’224
Nu var Parisade i besittning af de underbara tiogèn; men Innu återstod för
henne någonting ar vigt att utrltta. Hof| sade till fogeln: du Sr skulden till mina
bröders död; de måste finnas ibland de svarta stenar, som jag såg vid uppstigandet
hit, oeh jag begår nu af dig alt säga mig ett medel titi alt gifva dem lif igen. —
Fogeln ville icke gerna meddela benne, huru delta skulle tillgå; men när Parisade
påminde bonom, det ban vore hennes slaf och att bans lif vore i hennes våld, visade
han slutligen konungadottern ,på ett icke långt derifrån stående kärl, ar hvars
innehåll bon vid nedstigandet från barget skulle slå några droppar på de svarta
stenarna, hvilka dervid genast skulle förvandlas titi lefvande menniskor.
Parisade följde rådet, tog sina tre dyrbarheter, fattade vattenkärlet ocb stänkte
under nedstigandet från berget vatten på alla stenarna, utan att gå förbi någon
enda, så att både menniskor och hästar åter blefvo lefvande igen. Snart kände hon
igen sina bröder, Bahman och Perwls, hvilka likaledes kände igen benne, men icke
visste annat, ån att de legat I djup sömn. Hon berättade dem nu, huruledes det
förhållit sig med denna deras sömn, oeb att icke allenast de, Utan bela den skara,
af hvilken bon åtföljdes, fått nytt lif genom henne, som lyckligen runnit den talande
fogeln, det sjungande trädet oeh det guldgula vattnet, hvilka de alla sökt, utan att ’
kunna vinna dem. Såväl hennes bröder som alla de öfriga, hvilka hon uppväckt
till lif, betygade den kloka ocb bjeltemodiga jungfrun stn tacksamhet och rörklarade 1
lig sjelfva för hennes slafvar, men henne ensam värdig att behålla de underbara
föremål, som bon varit lycklig nog att förvärma. Konungadottern ville dock
ingalunda antaga anbudet ar deras slaftjenst, men uppmanade dem att hvar för sig
uppsöka sin häst ocb återvända till det land, hvarifrån de kommit.
Det dröjde icke länge, inan alla sutto till häst, ocb på de af benne räddades
begäran satte sig Parisade i spetsen rör tåget,, sedan hon lemnat det sjungande
trädets qvist atl rörvaras ar Bahman, men flaskan med det guldgula vattnet ar
Perwis, hvaremot bon sjelf bar sin slaf,/ den talande fogeln. De ridande kommo till
det ställe, der dervischen suttit; men han var död, sannolikt för det ban icke
längre behöfdes att visa vågen till’de underbara Ungen. Man fortsatte derföre ridten;
men .skaran förminskades litet imellan, alldenstund hvar och en tog af på sin
hemväg,-och till slut återstodo blott de tre syskonen, hvilka också efter långvarig Mrd
lyckligt anlände till sitt bem. ,
Här ställde konungadottern buren i sin trädgård, och så snart rogeln höjde sin
röst, samlades alla sångfoglar I trakten omkring honom för att instämma i han»
sång. Qvisten planterades på en gräsplan i nfrheten af huset ocb vexte inan kort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
