Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Berättelsen om Konung Ealad och hans Son.
Det’var en gång en sultan, som bette Katod ocb oaktadt sin stora mag;t kände
älg mycket dlycklig, emedan ban icke bade någon son, utan fruktade, att bans rike
skalle öfvergå till en främmande. Först efter ett flerårigt, fruktlöst äktenskap födde
htöera en nyköpt slafvinna en sob, hvaröfver han så fröjdade sig, att han rikligen
begåfvade hvar o<h ev, som lyckönskade honom dertill. Då äfven hufvudstadens
stjerntydare i divanen framburo sina lyckönskningar för konungen, bad han dem för
honom afslöja bans sons kommande öden. Stjerntydarne gjorde sina beräkningar,
ryste ocb blefvo helt bleka. Då sade konungen till dem: J hafven intet att frukta,
uppenbaren mig blott sanningen, huru den ärven må gestalta sig. De svarade: Vi
hafva sett, att han i sitt sjunde år skall löpa fara att blifva söndersliten af ett lejon;
men undgår ban denna fara, skall snart något värre inträffa. — Hvad då? frågade
konungen. De svarade: Vi skola icke säga det, förr än konungen befaller oss det
och än en gång lofvar oss, att vi, hafva intet att frukta. Då konungen envisades att
vilja veta allt, fortforo de: om ban undkommer lejonet, skall konungen genom honom
bli sitt lif förlustig. Konungen förskräcktes ett ögonblick; derefter tänkte han: jag
skall snart sörja för att hvarken ett lejon söndersliter min son eller han beröfvar mig
lifvet; stjerntydare ljuga alltid. Imellertid kunde ban icke rigtigt få stjerntydarnes
ord ur hufvudet, ocb efter många bittra stunder lät han af försigtighet spränga i ett
berg en stor håla med många gemak, fyllde den med kläder och alla
lifsförnödenhe-ter, ledde vatten ditned från berget och lät föra prinsen dit med hans amma. Hvarje
månad gick konungen med en stege till hålan, tog sin son upp derutur, kysste, tryckte
bonom till sitt bröst och lekte med honom en stund, derpå förde han honom åter
ned och beslöt att så fortfara, tilldess de sju åren voro förbi. Men då den lid kom,
för hvilken domen stod skrifven i stjernorna — det felades ännu blott tio dagar i det
sjunde året — då förde ödets bestämmelse jägare på detta berg, hvilka förföljde ett
lejon, som, då det såg sig från alla håll omringadt, sprang ned i hålan. Så snart
amman såg lejonet, flydde hon undan i ett sidogemak; lejonet gick löst på prinsen ocb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
