- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / VII. Bandet /
234

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’334

Berättelsen oin den fångne, som Gad befriade.

En kbliung. som bade ett hflgt slott, från hvilket man kunde se fängelset, hörde
en éing om natten, huru någon ropade: Allah, de olyckligas beskyddare, befria
talg I Konungen tänkte: mannen hoppas, att hans skuld skall blifva bonom
tillgifve; ]ag vill derföre höra, hvad han förbrutlt. Mert då man sade bonom, att i
detta fängelse endast förvarades en förbrytare, vid hvilken en blodskuld häftade,
lai ban mannen komma för sig och sade till’ honom: du enfaldiga menniska i bura
kan du, hvilkens förbrytelse är så Stor, hoppas ait blifva befriad ur fängelset? Han
öfverlemnade honom derefter åt sitt folk och befallde dem att upphänga honom
Utanför stadeb. Men då folket under na^Ven förde honom ut ur staden, blefvo de
ftfVerfällne af beväpnade röfvare.1 Den dömde begagnade denna omständighet och
flydde in i en skog. Men snart öfverfölls ban här af ett fruktansvärdt lejon, som
kastade honom till marken, ryckte upp. ett träd med roten, lade det på mannen ocb
skyndade bort för att hemta honom sedan. Det oaktadt förtröstade mannen dock pi
Guds hjelp. Då han böjde undan trädets grenar, såg han en ipängd ben af
menniskor, som lejonet sönderslitit. Han såg äfven en hop guld ligga på marken,
hvilket- ban stack hos sig. Småningom lyckades det bonom att krypa fram undan
trädet och fly bort ur skogen. Han vände sig, af fraktan för lejonet, än till höger
ocb än till venster, tilldess ban kom till en liten stad, der han lade sig utmattad
ned ocb hvilade ända till dagens inbrott, gick derpå med sina penningar in i
sliden ocb lefde der med Guds hjelp i största belåtenhet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:22:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/7/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free