Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’237
så många, att Gud ensam kSnner deras antaL Efter en stund kom en orm, tjock
sora en mulåsna, ocb bar på sin rygg ett spann af guld, hvari satt en orm med ett
qvinnohuFvud, skinande som kristall. När denna orm kom närmare till Haseb,
helsade den bonom med vältalig tunga, ocb ban besvarade helsningen. En annan orm
satte upp spännet på en af stolarna; den deri befintliga ormen ropade nu till de
Öfriga ormarna på deras språk, ocb de föllo alla ned samt helsade ormen med
qvinno-hufvudet. Först på en vink af denna intogo de åter sina platser. Derpå sade ormen
till Haseb: »frukta dig icke för oss; jag är ormarnas drottning ocb deras sultaninna!»
Dessa ord lugnade Hasebs hjerta, så mycket mer, som ormdrottningen befallde de
Öfriga ormarne att skafTa honom något att äta, och de skyndade att bjuda honom
frukter af allehanda slag, af hvilka han åt, tilldess ban var mätt. Nu sporde
ormdrottningen bonom till, huruledes ban kommit dit, och han berättade henne sin börd,
sin tröghet att lära sig någonting, huruledes han varit vedhuggare, blifvit insperrad i
gropen och kommit ur densamma derigenom, att sktirpionen flst hans
uppmärksamhet på utgången. — Någonting annat har jag icke att omtala, — så slutade han sin
berättelse.
Ormdrottningen bad honom vara vid godt mod ocb lofvade tneddela honom
åtskilligt om sig sjelf, hvilket Haseb förklarade sig beredd att med nöje afhöra. —Vet,
o Haseb, —■’ sade nu ormdrottningen, — att i Egypten lefde en man af Israels barn,
som hade en son, vid namn Bulukia. Mannen tillbragte all sin tid med att bedja
till Gud ocb läsa I den Heliga Skrift; när han sjuknade och kände sin död nära,
kommo de förnämsta i landet till hans dödsbädd, och han sade till dem: veten, J
män, att min dödsstund är nära; jag har ingenting att anbefalla åt er, annat än min
son Bulukia, hvilken J måtten antaga er.» Derpå utröpade han: »jag bekänner, att
det icke finnes någon Gud annat än den enda Guden!» — drog sin sista suck och
skiljdes ifrån denna verlden. Han blef begrafven, och hans son Bulukia utropades
till sultan. Han regerade väl och tillvann sig allas kärlek genom sin rättrådighet.
En dag öppnade han sin faders skattkamrar, för att se hvad de innehöllo, och uti
en af kamrarne fann ban en hemlig dörr. Han öppnade denna och kom in i ett
litet lönrum, der han såg ett skrin af ebenholz stå på en fotställning af hvit marmor.
Bulukia öppnade skrinet och fann deruti ett annat skrin af rödaste guld; äfven detté
öppnade han och fann deruti en bok, på hvars yttre sida det stod skrifvet: En gång
skall det uppstå en prophet, vid namn Mohammed (Gud vare honom nådig och
bevare honom!); ban Br berren öfver alla dem, som gått före honom, och alla dem,
som skola följa honom elter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
